I am starting to think that expressing my thoughts and feelings with anyone who cares to read this blog might not be such a good idea right now.
Deciding what to share and what not to is getting more and more difficult. I have received such an enormous amount of support from many of you, and for this I will be forever grateful - I cannot thank you enough. It has also been brought to my attention that a very large number of readers have had pap smears done since my diagnosis, which is simply amazing to hear!
But. Inviting everyone and anyone into my personal life during this process has had some not exactly pleasant results as well, and I'm just not sure I can - or want to - deal with that at the moment. I don't need to hear that I have a terrible attitude, that I'm overreacting, that I ought to pull myself together, that I'm handling things the wrong way, that I'm whiny, self-pitying, that other people are in much worse situations and that I'm being ungrateful for everything I've got that others don't. Seriously. I do not need to hear this. Trust me: I know things could be worse. And believe it or not, I'm doing everything in my power to lead a life as normal as possible. Obviously I am. Writing about how hard it can be to stay positive does not mean that I don't do my very best to keep a bright outlook. I might feel sorry for myself at times - or rather, scared out of my mind - but I believe that I am allowed to feel like this, I'm allowed to cry and whine and not get out of bed until noon, just like I'm allowed to laugh and be silly and go to Paris and wrap Christmas presents and anything else I feel like doing. Either way: I'm doing the best I can.
Most of you know this. Thank goodness. But others don't. And yes, it hurts. It makes me feel like an idiot for letting these people into my private sphere when I'm more vulnerable than I've ever been before. Still, I don't regret doing it, because so many good things have come from it. I'm just not sure whether to keep it up. I get a knot in my stomach every time I see that I've received a new comment or e-mail, afraid that it says something hurtful that will keep me awake at night, and noone benefits from that.
Today, for the first time, I wanted to delete this blog, as well as my e-mail account. But I truly hope it won't have to come to that. I want to save all your incredible comments and letters, and I don't want a few people's lack of respect and empathy to ruin something that I've loved doing. Like I said, I'm not sure what to do about it, but whatever I decide, I want you to know how much I appreciate all the beautiful words you have shared with me this past month (and long before that, of course). THANK YOU.
Annika, I think you're incredibly brave.
ReplyDeleteI can't imagine how hard this must be.
I found out that the mother of a friend of mine is having treatment for breast cancer. And I don't know her that well at all and still, I am scared and frightened.
So, to me, the fact that you can cope with this at all and not just stay curled in a ball and crying all the time, amazes me.
Libby, thank you so much, sweetheart. You are wonderful. I hope with all of my heart that your friend's mother will be just fine. <3
ReplyDeleteHeja dig Annika!
ReplyDeleteGör precis som du gör - ta hand om dig!
As you said yourself, don't let a few people's total lack of respect and empathy get in your way. You're so strong and brave and I thank you for sharing everything with us.
ReplyDeleteMen du, hur många såna kommentarer fick du inte innan detta? Folk kommer alltid att gnälla och ha åsikter som bara gör en ont... Vet att det är mycket svårare att hantera dem när man själv är på botten och tappat sina säkerhetsmurar (jag gjorde det när jag gick in i den berömda väggen, och insåg efter ett tag att det var skitjobbigt att hantera när man bryter ihop för att nån påpekar nån liten fånig grej, men när styrkan inte finns, vad gör man?)
ReplyDeleteTake care, and try not to care what those people say! <3
It is unbelievable how many hateful and/or just mean people are out there. When I share my personal life on my blog, I also doubt my decision of doing so each and every time. And then I remember why i started my blog. I wanted an outlet for all the things that are kept in my mind and have nowhere to go. A public diary of some sorts, to help me motivate myself about my life and decisions. At the end of the day, it is my blog. And even though I haven`t received any mean comments or emails (yet) I am prepared for them. Because I know that for every mean comment, there are 100 nice ones from other girls around the world, who are just like me in a way, and my blog brings a smile to their face from time to time. That alone makes me content and happy with my decision.
ReplyDeleteSo dear Annika, I just wish to tell you that for every mean or unpleasant comment that you receive, there are loads of nice ones full of love. Because you are amazing and you inspire us - the girls from all over the world who smile when they see a new post from you. We care. And any decision you make will be all up to you - just remember that we will never forget all the amazing ways that you have inspired us. Thank You.
>'.'<
I've been reading your blogg for a long time now, am always amazed of your pic's, beautiful writing & cried when I read the news. My hope, prayers & faith in better days are with you! In my opinion it's strong & brave to admit that you feel like shit somethimes.
ReplyDeleteI'll keep you in my thoughts & prayers!
Love, Jess
I hope you don't delete this blog, but that is of course up to you. Noone can tell you what to do. I'm still amazed everytime I hear or read that people actually say things like the ones you've mentioned above. Seriously. What's wrong with people? No one can know what you're going through, and people who doesn't know what they're talking about, maybe shouldn't talk so much. In my humble opinion... Anyway. Keep doing the best you can (I never doubt that you were). Lots of love.
ReplyDeletemy father died of an accidental overdose 2 years ago.
ReplyDeletealthough his death gave me a renewed sense of the brevity of our time here on earth, i still take life for granted sometimes.
i am quick to get angry and frustrated with the person i love most (my significant other) because of a mistake he made that i have not yet forgiven. but when i sit down and think hard about all that has happened, i remember that he is not perfect. none of us are. and the time we are given is simply to short to let it be consumed by anger, fear, and regret. you have every reason to be "scared out of your mind". for the very simple fact that life is indeed so precious. you seem to me to be a beautiful person, both inside and out, and i sincerely hope that you get well. stay strong. <3
Please Annika... Don't let them get to you. You are fantastic. These people are just incredibly small. Believe me, I know what it's like to have strange people intruding in your personal sphere, and I know it's almost impossible to ignore them. But you seem like such a wonderful person, and it would break my heart if you stopped sharing, if you stopped doing what you love doing, just because of them.
ReplyDeleteYou are so strong and so incredibly brave. I wish you all the best.
it's absolutely unbelievable that there are people saying hurtful things like those you've mentioned.
ReplyDeleteI really don't know what to say. I admire you for how you deal with your situation...
<3
I'm going to start with the positives - I'm really, really glad that the test results you posted about yesterday were encouraging. You can't imagine how relieved I was to hear that. I keep on meaning to email you to say that I'm still thinking of you, but I'm sure that your inbox is constantly deluged with messages (and I hope that they are mostly supportive and empathetic ones).
ReplyDeleteHowever, this particular post of yours just made me want to reach out and give you the biggest hug imaginable. You have every right to feel exactly how you want to feel, and comments that suggest otherwise are just not fair. It's hard enough to just get on with a normal life sometimes, let alone with the magnitude of the thing you are facing. I read an article by the excellent writer Hilary Mantel today - it was a clipping I ripped out of the guardian about a year ago, as she wrote the most stunning piece of prose about undergoing surgery. The part that struck me was her observation of how a hospital is experienced differently by a visitor and by someone undergoing care there - the visitor sees it from the perspective of how they are feeling at that moment, and can't necessarily understand it from the point of view of the person stuck in bed in high amounts of pain, who is just concentrating on existing in each moment. It reminded me of your comments here, as I wonder if those who are being unhelpful merely cannot understand what you are going through - not an excuse, but perhaps an explanation. What you're experiencing is so painful and personal to you, and that's why you are allowed to respond and feel as you do in each moment. I am sending you all of my love, and I really hope (at least selfishly) that you don't decide to delete the whole blog - as it is an honour to view and read it - although you must of course do what feels right for you.
Love Roz xxx
Att folk ens kan komma på tanken att skriva sådanna saker förstår jag mig inte på. Visst, det finns kanske folk som har det värre men det som påverkar en själv är ju alltid "värst" oavsett vad det handlar om, man är sig själv närmast.
ReplyDeleteHoppas verkligen att du har det så bra det går och att du får en superhärlig fjärde advent imorgon!
Många kramar!
Hi Annika,
ReplyDeleteI love you again for what you posted today. It does not matter who you are, what you going through, you have always the right to be sad, to be scared, to cry out for something that hurts/turns your life upside down. The one who does not allow someone to feel (whatever the feeling is for whatever reason) has forgotten what love is. /K
I can't even believe someone would say such evil things to you...
ReplyDeleteand I can't even imagine how annoying of a self-pity would I - or anyone else - make in a similar situation... what you're doing is nothing compared to some others. Just the fact that you're writing about this proves huge strenght!
<3
Du kanske har nagon du litar pa som kan sortera kommentarerna?
ReplyDeleteJag hittade nyligen till din blogg - INNAN du blev sjuk vill jag tillagga! - och blev kvar pa grund av hur oppet, sarbart och vackert du skriver (och kanske for att jag ocksa heter Annika...). Jag hoppas du fortsatter skriva.
Som du sager ar det ju valdigt latt att lata nagra fa personer "overrosta" det positiva.
I mitt jobb som lektor far jag en del elaka kommentarer - anonymt over internet eller i elevutvarderingarna som vi gor varje halvar.
Istallet for att ma daligt av ett par fa personers elakheter sa later jag numera nagon annan lasa kommentarerna forst och ge en sammanfattning. Enskilda personers elakheter behover jag inte fa med mig i bagaget pa det sattet. Nu handlar det ju om mycket storre volym i ditt fall men anda - det borde finnas nagot satt att gora det pa sa du kan fa ta till dig det som hjalper och slippa det andra. kram, Annika
åh så tråkigt att människor som är små och trångsynta ska få trycka ner dig! :(
ReplyDeletemajoriteten diggar ju dig och jag tycker så himla mycket om hur du skriver och att du är så ärlig!
men förstår dig verkligen, så gör som du känner.
kram.
jeeez, who ARE these people? where do they get off telling you how you should feel?
ReplyDeletehonestly, im going to be blunt and say they deserve a big "f**k you."
hang in there, sweet annika! x
You will get it through... believe in you.
ReplyDeleteHi Annika, I'm really sorry if I sent an incoherent comment the other day, I think you're a really brave girl and I know you'll get through it! :)
ReplyDeleteI just wanna smash their faces...
ReplyDeleteNej men seriöst. HUR kan man kommentera/skriva så? jag förstår det inte.
du är så himla himla bra och fantastisk men gör det du vill och känner för, känn absolut inget tvång. vi finns kvar här no matter what
Annika, you are so special, and of course you have every right to feel what you are feeling, and to do what you need to do to get through this, whatever that is! I really, really want you to be happy, Annika, and even if that means that I won't get to read any new blog posts in the near future I am ok with that! But I have to admit I really hope you don't delete your blog all together. What you have created here is really a treasure, a beautiful treasure. I can honestly say that you have inspired me so much and for that I want to say is thank you! <3
ReplyDeleteYou are incredible. If you delete this blog, and your email address, you can always make a new one. Right now, you need support and love, and if the internet is making you anxious, it's not what you need now. You can always come back to blogging.
ReplyDelete<3
Dear Annika! I don't know why people would write such horrible things to you! You're allowed to feel however you want to feel, or just however you can at this moment! It's probably so unbelievably scary and I really hope everything goes well for you. I know you are doing the best you can and you should be proud of it! I don't know what to say to encourage you in any way, if that's even possible. I just wish you all the best. Lots of luck and love. Don't delete your blog, abandon it for a while - you don't need insensitive rude people to ruin your everyday life, don't check your blog or email for a while, but don't delete them. It will get better, hopefully. Hang in there.
ReplyDeleteDear Annika,
ReplyDeleteWhatever life has thrown to you,
you managed to sum up the courage to face and fight them.
And that's applaud-able.
Hope all's well soon <3
Kära Annika!
ReplyDeleteJag förstår verkligen att du reagerar på alla elaka kommentarer. Snälla lita på dig själv, att du får ta hand om dig själv på DITT sätt, får reagera och agera på sätt som kanske utåt sett kan verka irrationella. Detta eftersom ingen människa KAN tänka helt rationellt i din situation. Lita på att det handlar om folks okunskap, deras egna bristbehov och projektioner. INTE om dig! Min mamma gick bort i cancer för ett år sen men jag vet att forskningen går väldigt snabbt framåt just nu och det finns väldigt bra behandlingar idag. Att läsa din blogg är rent egoistiskt en form av terapi för mig, just pga att du vågar dela med dig av dina känslor - något som min mamma sällan gjorde. Säkert både för din egen skull men också för vår. Att läsa din blogg hjälper mig att försöka förstå hur det kan vara att ha cancer. Men du ska så klart främst skriva för din egen skull. Jag hoppas bara att andra människors brister och okunskap inte ska få för stor makt över dig! Stooor kram
my vote is for deleting those comments, & blocking those doofuses! why aren't they listening, or paying attention? you told them. i heard you. do whatever is best for YOU. listen to yourself, & not anyone else, including me. through all the heartbreaking, i hope for healing. if only my thoughts & wishes could make it so.
ReplyDeletejag har märkt att folk som alltid ska pådyvla andra sitt positivitetstvång ofta fullkomligt saknar empati. konstigt, eller hur? jag tror inte ens att de själva ser det. helt ofattbart att folk kan skriva så till någon i din situation. ta hand om dig!
ReplyDeleteGör absolut det som är bäst för dig just nu.
ReplyDeleteDu måste bara tänka på dig själv nu och ditt välmående fysiskt som psykiskt. Ta dig igenom allt. Det är många som stöder och tänker på dig via din blogg:)Förstår inte hur man som människa kan välja att inte stödja och peppa.:)
They are such lowlifes and you don't need them, neither does this blog. So if they leave, good!
ReplyDeleteMan kommer alltid att sätta sig själv först, trots att det alltid finns dem som har det värre. Men varför ska man förminska sig själv och sina erfarenheter? Det är DU som betyder något för din familj och dina vänner. Ska man tänka på allt annat jävligt som sker konstant så kommer man ju gå under. Nej, du ska tänka på dig själv och som jag skrev tidigare, så har ingen rätt att säga hur du ska känna och göra. Jag kan förstå om en person som själv varit drabbad av cancer ger tips eller råd om hur han/hon tänkte eller gjorde för att orka, men inte när någon helt random person säger en massa skit för att du ska må ännu sämre. Det är verkligen helt bortom mig hur man kan vara så okänslig! Och om du behöver ta en paus från bloggen... så gör det!
Kram
underbara annika! vill bara skicka tusen miljoner kramar och värme och hopp och mer kramar. (och ett gäng arga sparkar till alla elaka idioter). du är bäst. vi tänker alla på dig så mycket.
ReplyDeleteUsch Vad arg jag blir när jag läser detta! Det är lätt att säga "skit i dom elaka, dom måste må uselt själva som behöver försöka få någon i en hemsk situation att må ännu sämre", men jag förstår att du inte alltid kan det.
ReplyDeleteMen kämpa på Annika, jag håller alla tummar för att det löser sig för dig. Ha en god jul! Kram kram
Ugh, don't let the negativity affect you. Those people have their own issues, their own demons. You seem like a strong person. You can (& will!) get through this.
ReplyDelete<3
ReplyDeleteDear Annika,
ReplyDeleteI am so sorry to hear that you received such comments. I hope you will not delete your blog and your e-mailaccount, because light always beats the darkness in the ends. All the positive comments will always be there waiting for you, whenever you receive such a negative comment.
I wish you all the best, and I hope we will hear how you are doing soon.
Best regards,
Jolanda
Are people actually leaving you rude comments in regards to this? What douchebags. I really can't believe that people like that exist. You seem like such a lovely person and I wish you all the best.
ReplyDeleteThe best thing about this place is that it's yours- and you can do whatever you want with it. Your adoring readers, such as I, also feel like this is a safe space, and we only want to support you in your decisions, feelings etc. We will support you no matter what! Have an excellent day my dear, we're all rooting for you and love reading your blog! <3
ReplyDeleteJag börjar med ett hej, för att det här är första gången jag ger mig in på att skriva något här. Hej. Jag heter Elin, är 18 år och sådär. Ingen speciell.
ReplyDeleteJag har inte läst om dig så länge, säger man så: "Om dig"? I vilket fall som helst; jag såg på Svenska hjältar-galan häromdagen där två tjejer var med varav den ena haft cancer. Hon och hennes kompis startade en hemsida (ungcancer.se) efter detta och så fort jag hörde dem berätta om det tänkte jag på dig. Med en gång. Jag känner dig inte och kan inte ens säga att "det känns som att jag känner dig" för att jag läst om dig så länge, men så blev min reaktion på den galan. Sedan tänkte jag på dig resten av kvällen.
Ta hand om dig, gör allt det där du alltid velat göra. Kram.
so happy you havn't delete your blog. i would miss you, sweety. don't let stupid ppl who don't know you control you. that's what they want, don't give them that.
ReplyDeleteyou are allowed to do what ever you want and everybody deals different with problems. and when that's your way, it's the best way. i am just writing an essay about empathy. it's an interesting topic.
i love you and your blog. and i wish you a merry christmas with your family.
take care
It's very easy to get too affected by other people's opinions which is often times unhealthy. What we really need to learn to do is to focus only on the opinions of people whom we love and loves as right back. I know it's hard but it's not impossible. You can do it Annika :) I really hope you won't delete your blog cause if you do I might just die from lack of inspiration. Stay strong <3
ReplyDeleteHun, I am really crying now
ReplyDeleteI mean, since the moment I heard your news for the first time I havent stopped wanting to hug you, like crazy! And now, I cannot believe how people can be so CRUEL, so pathetic and terrible.
Darling, please don't listen to any of them, please don't. They just dont know what you're going through.
Its your choice whether to share your thoughts with us or not, but I want you to know that most of us really love you.
Just keep strong hun, just try and keep strong<3
here's my tumblr btw...there's also a link with personal stuff. :)
ReplyDeletehttp://ishoweduthetruth.tumblr.com/
lots of love
Man, how annoying that people who have nothing better to do are making rude and ignorant comments when you're so vulnerable. Please, do your best to not let them get to you! <3
ReplyDeleteHej!
ReplyDeleteDet är klart att du ska göra det du mår bäst av. Vad det är känner du själv, såklart. Men jag tänkte bara säga att din blog är fantastiskt bra. När du blivit frisk och står på benen igen så hoppas jag att du väljer att fortsätta med bloggandet, om du nu skulle bestämma dig för att ta en paus ett tag. För du skriver så att man vill läsa mer och mer och mer. Man hittar sällan bloggar som är lika känsligt personliga och dessutom välskrivna. Jag håller alla mina fingrar och tår för att det löser sig.
It made me so sad to read this post. I do not understand how people can be so ignorant and thoughtless, that they would wright such awfull things. Do not listen to them. They just don't understand anything of what is going on.I think you are so strong and brave. I truly admire you for being such a lovely an trusting and beautiful person, that you want to share your thougts in your blog. I love your blog, you are so honest and lovely.
ReplyDeletevilka förskräckligt tanklösa människor som lämnar sådana kommentarer! :/
ReplyDeletetråkigt att läsa.
jag hoppas allt ska lösa sig för dig, du verkar vara en stark, bra, klok och snäll kvinna som jag ser upp till. önskar det funnits fler som du när jag växte upp, vettiga människor!
Det är sorgligt att läsa vad människor kan vräka ur sig när de kan gömma sig bakom anonymitet eller befinna sig bakom en datorskärm långt ifrån den person vars liv de ger sig själva rätten att kommentera. Att du har skrivit om dina känslor och tankar är starkt, lika starkt vore det att inte skriva om det som pågår inom dig om du känner att det vore det bästa just nu. Hur du än gör är det idiotiskt av folk att påstå att du inte skulle göra vad du kan för att hålla ihop och orka. Sänder över styrka till dig via cyberspace, fina Annika
ReplyDeleteI am so shocked that people can actually have the audacity to e-mail you and say these horrible things.
ReplyDeleteBeing human means we're allowed to cry when we're sad, and that doesn't make us weak. I'm not sure why we've created a standard where perfection means being unfazed by hardship and being a total stoic when crap happens.The assholes who are criticizing you, well, it seems like they're in total denial of their own humanity. They don't realize that it takes courage to look inside of ourselves and admit that we feel vulnerable and sad.
Please don't pay attention to these jerks. You're way more intelligent than they are.
Hej Annika! Försökte kommentera förut, men computer says HELL NO, tydligen. Med risk för att upprepa mig : jag förstår inte hur människor kan vara så emotionellt handikappade att de tillåter sig själva att ha en åsikt om ditt sätt att hantera din vardag. Dessa individer tycks ju (tack och lov) vara få, men jag önskar ändå att du skulle hitta ett sätt att skydda dig från dem. Det är på ett sätt synd om dem - men det är inte ditt problem! Du ska ju inte behöva lägga energi på sånt just nu (inte nånsin, men framför allt inte nu!) Kanske kan du, som nån ovan föreslog, be någon annan förhandsgranska kommentarerna. I alla fall tillfälligt. Jag känner inte dig, men känner ändå FÖR dig och hoppas och tror av hela mitt hjärta att du snart, tidigare än du tror, kommer att må mycket bättre.
ReplyDeleteThat's awful! I can't imagine writing something like that to a person with cancer. Or any person at all.
ReplyDeleteIf there was a twat-filter you could use it to filter out the idiotic comments and e-mails and just read the good ones, the ones that make you smile or make you feel a little better.
God, of course you have the right to do and feel whatever you want! I can't believe those people would like to hear the same things if they were in your positions.
Do whatever you want with this blog. Be selfish. You are the important thing. Okay? Do whatever you want. Delete it. Don't read anymore comments or e-mails. Don't waste energy on those twats. Okay? Hugs.
Fina Annika, jag har bara läst din blogg hittills och aldrig kommenterat. Det har varit så många andra som redan gjort det och då är det svårt att veta vad man har att tillägga. Men nu känner jag att jag måste. Jobbar själv på en tidning och har funderat en hel del kring dessa ilskna, nedlåtande, och allmänt dumma kommentarer vars enda syfte verkar vara att skada och såra. Vad är det som händer med annars civiliserade människor när de får möjlighet att lämna kommentarer anonymt? Det är nedslående, och tyvärr ett obehag många bloggare och andra verksamma på internet drabbas av. Det gör mig ledsen att läsa att du drabbats av detta. Jag tycker du skriver så fint och välformulerat. Och självklart är du i din fulla rätt att känna och reagera precis som du gör, och att du delar detta visar på stort mod. Jag skulle bli förvånad om det finns människor som inte reagerar med oro, panik och sorg vid en cancerdiagnos. Varma kramar från Lotta Lindqvist
ReplyDeleteJag håller med Karin ovan, folk som tycker att man aldrig någonsin får vara svag och känna sig piss och skit, saknar ofta empati. Eller det måste de göra, jag ser ingen annan förklaring. Jag känner igen den typ av männsiskor.
ReplyDeleteJag har istället förvånats över din styrka att i den här situationen. Det är en styrka att kunna "dela med sig" av sin rädsla. Och vem som helst som råkade ut för det du gjort skulle känna dessa känslor om de inte helt avskärmat sig från dem.
Försök att inte ta åt dej av de fula kommentarerna. De kommer uppenbarligen från människor som inte själva vet eller kan förstå.
När min mamma, som betyder oerhört mycket för mig, fick cancer märkte jag hur vissa människor som man trodde att man kände, betedde sig väldigt underligt. De hörde inte av sig eller ville, direkt efter att jag berättat, "peppa" och säga att "man får bestämma sig för att det ska gå bra" och att "det kunde varit värre, den kunde ha spridit sej redan...". Som att det hänger på min mamma om hon blir frisk. Som att man direkt efter beskedet ska vara tacksam. Sådana kommentarer kan stjälpa mer än hjälpa. Nu är inte det samma sak som för dig, men jag tror att jag kan förstå hur jävla arg man kan bli. Det är som att man blir lämnad själv med de jävligaste tankarna, som måste få komma ut.
Iallafall, jag hoppas verkligen att du kan försöka strunta i det. Alla som följer din blogg "på riktigt" vet ju att du gör allt du kan. Jag håller alla mina tummar också, om det nu hjälper. Varma kramar*
Nej.
ReplyDeleteJag tänker inte kommentera detta inlägg.
Jag är för uppretad och upprörd; jag kommer bara skriva någonting jag får ångra.
Vad jag däremot tänker skriva är: Jag förstår inte.
Jag förstår verkligen inte varför den här världen är så hård mot dig, Annika.
Varför du - en av de absolut finaste och mest godhjärtade människorna i världen - behandlas så illa.
Varför du inte ens får en chans att hämta andan i fruktansvärda tider som dessa.
Vad är det världen förbereder dig för?
Jag saknar ord.
Du är en fantastisk människa och mina tankar är hos dig <3
ReplyDeleteJust wanted to send you some love. You are incredible. <3 /emma
ReplyDeleteDet är otäckt vad folk kan vräka ur sig. Det är som att de tror att anonymiteten på internet gör det okej att ordbajsa hur mycket skit som helst. Som att det inte gör ont, som att det inte är riktiga människor de skriver till/om.
ReplyDeleteJag blir så ledsen! Du är värd så så så mycket mer! <3
You're strong and beautiful and don't deserve to hear things like that, keep positive annika x
ReplyDeleteHej Annika, jag förstår mej inte på folk. Det är ditt liv, dina känslor, din sorg och smärta. Jag förstår att detta är det värsta som hänt dig, och med tanke på dina erfarenheter så kan jag bara ana hur dina tankar snurrar!! Jag hoppas innerligt att du bara får bra besked, och att du kan gå stärkt och positiv ur ditt elände. Och usch för folk, de snackar så mycket skit!! Jag har "bara" ledsjukdomar, och känner igen det där...!
ReplyDeleteMen vi är alla olika, och du är fantastisk, är så glad att du skriver som du gör, om känslor, om gott, om ont, precis som livet självt. Du får försöka kasta dom i sjön bara, alla omogna kommentarer, hur har man ens energi till att kommentera negativt till någon, och om någon man inte ens känner...! Märkligt! Du är så cool som sätter ner foten!
Må så gott du kan nu Annika, i jul och kul, Kalle och allt det där, så gott du kan, önskar jag dig en jättefin jul!
KRAMAR
It's so sad to think that people would be so unhappy with their own lives and their own selves that they would feel the need to post such awful things to you, to anyone.
ReplyDeleteIt IS an inadequacy in their own lives leading them to do this, and you know this, as well we all do, but it doesn't make it any less hurtful to read.
My brother had cancer, brain cancer, and quite a vicious form of it, all throughout his illness he kept a blog. It was such an amazing insight, not only for other sufferers, and for them to be able to support each other, but for us, his family and friends, to be able to know his innermost thoughts and fears about what he was going through.
As always with writing, it's often easier to write your feelings than to convey them to others. Even if you know you're writing them for anyone to see...it's still easier than looking someone in the face and saying out loud what you're too afraid to say.
I think the most important thing is to take each day at a time. If you feel like blogging and sharing, DO. If you don't feel like it, that's understandable.
If you need to tighten your commenting structure to deter these horrible people, so be it.
It might be a good outlet for you, or for your family & friends.
This time is all about you, though, and don't let anonymous commenters on the internet take that away from you. It's important that you do what's right for you & your loved ones.
Good luck with your journey, it's inspiring to read you tackling this with such positivity.
We're all rooting for you!
Hej Annika!
ReplyDeleteDu kanske redan har tänkt tanken men du kanske kan be någon att skumma igenom kommentarerna innan och rensa ut de hjärtlösa djävulska kommentarerna. För jag tror att du enbart behöver de starka, vackra och fina kommentarerna som fyller dig med hopp eller ger dig ett leende på läpparna.
Hoppas det löser sig på bästa sätt och om du behöver ta bort blogg, jobb och Facebook för att varenda människa vill lägga sin näsa i blöt så är det helt okey. Ditt liv och dina val. Allt för att du ska bli friskast och lyckligast i världen.
Heja Annika!
<3
Du ska göra endast vad som är absolut bäst för dig! Såklart att man vill att du ska må bra och oavsett hur mycket vi skulle sakna dina inlägg om vad som helst du känner för att skriva, så vill ju alla normala människor att du prioriterar dig själv och ditt välmående! Kräk finns det gott om, tråkigt att stöta på sådana när man är frisk, ännu tråkigare när man är sjuk. Stora kramar.
ReplyDeleteOh, Annika. Please don't let a few bitter and misunderstanding people get the best of you. They have no sympathy and apparently can't see beyond their own little universe. They're not worth your time or energy. They have no right to tell you how you 'should' be handing your situation. All I can think of to suggest is while reading comments and emails, if you get a glimpse of any of that crap some have been giving you, just delete it immediately.
ReplyDeleteYou are a strong woman, and choosing not to delete your blog and email in the face of those horrible people and their horrible words is proof of that alone. You're stronger than they are.
It's your life, Annika, not theirs. Do whatever makes you happy. That's all we, your readers, want for you: happiness! ♥
Att folk aldrig kan lära sig att bara för att de har något att säga, betyder det inte att de måste det.
ReplyDeleteAnnika, jag har läst dig så länge, till och från, i många långa år. Ända sedan du skrev uppsats om tv-serier. Jag har läst för att du skriver vackert, för att du är öppen, för att du är så mån om att föra ut viktiga budskap till andra. För att du inspirerar. För att du alltid har fått mig att känna att det är okej att känna det jag känner, fullt ut. Det är en fantastisk gåva.
Det du skriver har hjälpt mig genom många svåra och ensamma nätter. Du har varit en vän och ett stöd genom din blotta existens. Du har givit så otroligt mycket av dig själv. Jag önskar så väldigt att jag kunde återgälda ens en bråkdel av detta till dig.
Du har all rätt i världen att känna det du känner, och uttrycka det (eller inte uttycka det) på det sätt som just då känns mest rätt, eller minst fel. Det finns inga rätt eller fel sätt att hantera en situation som din. Jag kan inte få idioterna att vara tysta, men jag står på din sida. Jag håller tummar och tår för dig. Jag spelar på ditt lag. Oavsett om du mår bra eller dåligt, oavsett om du pratar om det eller inte, oavsett om du berättar allt för oss läsare, eller ingenting alls.
Gör vad du behöver göra, finaste Annika. För att överleva. För att sörja. För att distrahera dig. För att peppa dig själv. Vad du än behöver. Du får må hur dåligt som helst. Du får också totalt glömma bort att må dåligt, och vara lycklig istället. Allt är tillåtet. Du har inga skyldigheter gentemot någon.
All kärlek.
Du skriver helt magiskt. Om du orkar så försök att inte tänka på dem som saknar empati och skriver småelaka kommentarer. Din blogg är som en liten juvel. jag har sällan läst något så välskrivet och intelligent.
ReplyDeleteSome people in this world simply do not have any compassion, and it's horrible because what you're dealing with...nobody should be made to feel bad about that. Whatever you choose to do, whether its delete or not, or perhaps begin blogging later in your life, remember that there the words of love that you have received and keep them right for when you need them. Love and best wishes.
ReplyDeleteVill gärna skicka lite vänlighet för att uppväga de ogina kommentarer du fått utstå.
ReplyDeleteDet är oerhört svårt att inte ta illa vid sig när folk är elaka, särskilt när man redan befinner sig i en svår situation som det är.
Därför har du all rätt att hantera detta på det sätt som du själv känner att du behöver, utan att behöva "ta hänsyn" till vad andra tycker. Personligen tycker jag att du verkar besitta ett oerhört mod och beundrar den styrka som du faktiskt visat genom att berätta öppet om detta och allt annat du gått igenom.
Jag önskar dig allt gott och ett snabbt tillfrisknande.
Du är så bra, Annika. Hoppas du vet det.
ReplyDeleteJag tänker på dig. Allt gott.
Dear Annika,
ReplyDeleteI just wanted to tell you that I think of you every day and I'm incredibly relieved that the test results you wrote about the other day were good, or as good as it can be.
I would be very sad if you decided to delete your blog, but I would understand it. I hope it won't come that far and I hope people will stop sending mean messages to you. Why would they anyway? It doesn't make anyone feel better.
Lots of love,
Meia
Många fina kommentarer har du fått så det är svårt att tilläga något mer som du inte redan har hört. Vill ändå säga att du är en inspiration på alla sätt. Vad du än gör med bloggen så vill jag tacka för alla givande inlägg och för att du har delat med dig av dina tankar och känslor. Du är oerhört begåvad och jag hoppas att få läsa många fler texter av dig i framtiden.
ReplyDeleteHåller tummar och tår för att allt ska gå bra!
Många Kramar
Men hur kan folk skriva såna saker? Hur?! Det är så att jag önskar att de, om så bara för en dag, kunde få känna allt vad det innebär att få ett sånt besked du fått.
ReplyDeleteÄven om jag inte känner dig så håller jag alla tummar och tår för att det snart är över.
Kram
You are allowed to write and feel what you want darling, its YOUR blog and YOUR life. They do not think what the majority do. If the email is turning negative, do not read anymore and delete. If the comment is negative, just delete and try and forget about it. They are not people who care about you, so why care what they have to say. xxx
ReplyDeletetänker på dig. jätteofta.
ReplyDeletedu är så bra och fin, annika. och jag önskar så himla mycket att du slapp allt det här.
massor med kärlek och pussar.
You seem like a self consious woman, do what ever you feel like is the best for you! I would never ever share my privacy with every one, especially not in the circumstances you are in.
ReplyDeleteAnd for those who wrote bull shit; evil Christmas to you!
Lilla du, stäng ute mörkermakterna och koncentrera dig bara på det som får dig att bli bättre. Skriv en bok, vi är många som skulle köpa den alldeles oavsett vad den handlar om. Bada, skratta, laga mat, sov mycket, älska, gå promenader, se sorgliga och tokiga filmer, drick en massa alkohol en enda gång bara för att få lipa som fan, plantera blommor, krama mamma, måla... Gör vad du vill utom att lyssna på idioter. Med kärlek.
ReplyDeleteAnnika...pls do not pay any attention to the comments of people that have no idea of what it means going through what you´re going to! Or maybe they do but they have to realize that not everyone is as strong as they are and there are others that need more moral support than some.
ReplyDeleteI hope you will still keep your blog, and the people that don´t like your posts they shouldn´t read it and that´s that. I would worry a lot if you´ll stop blogging because it wouldn´t be possible to know if you´re doing OK or not. Anyway...is your blog...and if you think that closing this blog is going to help you to, do it! your health (mental and phisical) comes first and forget about everything else.
Lots of hugs Annika...and stay strong! Geanina.
i really hope you won't delete it, though I would understand if you do.. I was actually about to write that I was impressed by the fact that even though you have such troubles atm, you are still feeling concerned enough about other people to advice them to take a schedule for a pap smear. Whatever, I didn't even know before you wrote it that it was possible to avoid chemo etc by having a surgery but I am sooooo glad to know that you're able to have it! I really hope that no matter the circumstances you will have a wonderful christmas!
ReplyDeleteWow, people posting ignorant comments about you "having a bad attitude" are obviously crazy. They are just writing a load of rubbish because they live in a pink bubble in crazy town where no real emotions live. Please try and ignore those cuucuus and concentrate on yourself and the people who love you.
ReplyDeleteXxX
I totally support you in your decision and sending you all the good thoughts. You are strong, good and brave! Hugs from Anna
ReplyDeleteI will not try to explain or excuse other peoples behavior and not judge them, because I can't understand their behavior. But I am sure they are not feeling good in different ways.
ReplyDeleteI lost my dear little brother to C years ago. People at work knowing this could sit at my lunch table just some week after this complaining about the weather or a bit of headache. Of course I wanted to smash them in the face or just give them a reminder of what happened to me and my family some week before, but I kept my mouth shut. My words would make no difference except from there and then.
I remember I said that I would never ever again complain about small things, but believe me when I say I have :) Pain is pain, and should be met with understanding and comfort, no matter if its a small matter or a lifechanging thing like what you are going trough. If one is not able to comfort and support, one should keep the mouth shut. That I've learned the hard way. But some people don't keep their mouth shut and your responsibility is to protect yourself from these people. You don't need them and they certainly don't do you any good. I can't tell you to ignore them because you obviously are not able to ignore them at the moment, which I really understand. They most certainly will not disappear even if we want them to. You have to find a way to protect yourself, either by closing down the blog for some time, closing down the possibility to leave comments or get someone to read trough and delete what you not need to read at the moment.
As I told you before, you will be just fine. It will take some time, but you will be fine.
Tänk bara på dig själv. Skydda dig. Och så en bekännelse: när jag läste att du överväger att radera din blogg tänkte jag helt själviskt "åh nej, då måste jag skriva ut det allra bästa och finaste, vilka mängder det kommer att bli, fast det kanske inte går att skriva ut ... är det lagligt förresten?"
ReplyDeleteTa hand om dig, underbara Annika!
Matilda
Du är stark och fantastisk. Jag tänker på dig dagligen och hoppas att det här snart ska vara över.
ReplyDeleteAnna
Jag hoppas att all kärlek som delas genom kommentarerna når fram och hjälper till att skrämma det där jävla cancerspöket åt fanders. Känn allt du känner, tyck allt du kan, spendera dina dagar precis som du vill. Du bestämmer själv och gör allt som känns bra för dig nu. Det är du som är viktig i ditt liv.
ReplyDeleteDu ska veta att jag har följt din blogg länge men har kommenterat alltför sällan. Du är en sällsynt person i bloggvärlden och jag har uppskattat att ta del av ditt liv och dina tankar, din ärlighet om både ljusa och mörka stunder.
Jag hoppas liksom Anna ovanför att allt det här snart är över.
Tänker på dig och sänder friska tankar åt ditt håll!
ReplyDeleteDet här fixar du!
ReplyDeleteDu är stark, du har hjärta, du har varma kärlekar omkring dig!
Jag tycker synd om dig som måste stå ut med sådan skit från folk, jag hoppas du förstår att de allra flesta bara vill dig väl och stötta dig så gott vi kan om du behöver oss. Själv skulle jag tycka det var väldigt tråkigt om du tog bort din blogg men självklart är det ditt beslut och du ska göra det som känns bäst för dig! Tråkigt att folk inte kan tänka efter innan de skriver, bara. Har aldrig förstått poängen med att vara otrevlig, särskilt inte över internet... vad får folk egentligen ut av att såra andra?!
ReplyDeleteOavsett vad du bestämmer dig för så ska du veta att vi är många, många fler som står bakom dig, förstår dig, och håller alla våra tummar och tår för att allting ska bli bra igen, snart.
I cannot believe anybody has the audacity to accuse you of having a bad attitude! You?? You have a great attitude! I think you are being so, so strong and doing something very important in being so honest about how you're feeling and that it's okay to feel tiny and scared! It must be such a burden to be ill and think you have to be strong and smiling through it all, and you are probably helping to ease that burden for a lot of people. Thank goodness for you!
ReplyDeleteannika - du är fantastisk. du går igenom något som få i vår ålder måste handskas med. att du fortsätter att vara öppen och ärlig om dina erfarenheter och känslor visar verkligen hur fantastisk du är. människor kan bete sig på hemska sätt och jag förstår ifall du vill försvara dig från deras ilska och elakhet. de som reagerar på det sättet mot en medmänniskas lidande har mycket eget lidande inom sig. jag tänker mycket på dig.
ReplyDeleteI cannot imagine what you are going trough, be strong.
ReplyDeleteHow typical of some people to be mean instead of understanding.
Annika, du gör precis som du vill. Du har inga skyldigheter mot någon som läser din blogg och det viktigaste i livet, kanske framförallt nu i en svår tid för dig men egentligen alltid, är att se till att man gör saker som får en att må bra. Stäng ner blogg och mail och kasta datorn i sjön om någon okänd idiot får dig att må dåligt. Jag har uppskattat din blogg oerhört och du är en så vacker och fin person, men du har inga skyldigheter mot mig. Så ha en fantastisk jul och nyår, skratta, grina, älska och slå sönder tallrikar, vad du än vill. Skit i okända läsare och må bra! Det är det viktiga. Puss på dig!
ReplyDeleteGrab yourself a free sample of Maybeline Mascara
ReplyDeleteDear Annika, don't let them get you down! People who talk to you that way don't have any idea where you are going through! You don't have to be strong if you don't feel like it, you can cry and scream anytime you want to, you just do what you wanna do. It's about you now, not about them! I pray for you!
ReplyDeleteA lot of love and strength!
Vad du än bestämmer dig för att göra förstår vi dig och stöttar dig, du är en underbar och varm människa som bara förtjänar det bästa!
ReplyDeletesänder positiva tankar till dig och hoppas att du snart är frisk igen!
Du är vacker. Glöm aldrig det! Jag hoppas att du hittar ett sätt att leva med detta och att det botas <3 Kom ihåg att du får vara arg och ledsen. Det är okej. Kram!!
ReplyDeleteAldrig kommenterat här innan. Jag bor i Göteborg och fyller snart 30 och tycker du är hur jäkla grym som helst.
ReplyDeleteDu får vara stark, du får vara svag, du får skratta och gråta och känna dig likgiltig, arg, glömma bort för en stund och bryta ihop nästa minut. När du vill. När man handskas med svåra besked, förlust, sjukdom eller annat som ställer livet på ända, då blir det ju en storm i hjärnan och en miljard tankar flyger runt. En del är man stolt över, en del skäms man för. Du är så vansinnigt storsint att du delar med dig av allt det här, och klär det i ord för alla att läsa, och folk har mage att kritisera dig.
Dina tankar är dina, bara dina och ingen annans. Vare sig du delar med dig av dem eller inte, så tillhör de DIG. Och många gånger om dagen så skänker jag dig en tanke också, liksom många andra av dina läsare.
Dear Annika,
ReplyDeleteI loved reading your blog. It has so much soul and so much poetry. I loved it. But if I were you, I think I would close it. Its simply not good for you to get a knot in your stomach every time you get a comment or e-mail...just close it. And when you feel strong again (in the sense of not giving a healthy shit of what people think - I hope you get me right) open a new one. I am sure it will be at least as lovely as this one. You are a strong and beautiful woman that impresses me. I wish you all the best, love from Vienna.
Åh åh åh, jag får tårar i ögonen när jag läser det här. Kommentarerna som säger till en att man ska "gaska upp sig!" är de som gör ondast och som får en att må sämre. Jag har inte haft cancer men andra problem (som inte behöver vara likvärdiga men jobbiga) och jag kan förstå hur det känns lite. Jag hoppas du orkar göra som du vill, skriva eller inte skriva, du är ju viktigast för dig själv och har ingen skyldighet till oss att skriva. Och jag förstår att du hört det men man får ju ha alla de där känslorna du beskriver, det är liksom en helt jävla naturlig reaktion på smärta, psykisk som fysisk. Om du orkar senare, när det är lite längre bort, läs "smile or die - how positive thinking fooled america and the world" Ehrenreich fick själv cancer och började ifrågasätta synen på positivt tänkande som religion. Många kramar och mycket kärlek!
ReplyDeleteIt's your blog! So you can and should say what you want! I hope your surgery will be done soon and that bad cancer thingy is removed and then youll be A-OK !! Good things happen to good people! You're one of the nicest people I have ever known!! I think the haters just don't understand.
ReplyDeleteKeep holding on!!
great blog babe!
ReplyDeleteX
Annika,
ReplyDeleteI find it so astonishing that people would say such things when what you clearly need is support, it is horrid and disrespectful and just plain mean.
I hope with all my heart that everything turns out well, and I'm so glad it doesn't seem to have spread.
I have no idea what you are going through, I can only hope that you don't have to go through it much longer and that you get better and better until this is all behind you.
I hope that despite everything you have a wonderful Christmas, and I wish you all the best.
Kate x
www.styleisalwaysfashionable.blogspot.com
Gör det som känns bäst, ta hand om dig!
ReplyDeleteBe strong Annika! :)
ReplyDeleteSilly people exist all over the world. Do whatever's best for you. You're the only person who knows how you feel because your an individual.
Wish you the very best and I'm thinking about you :)
I wish you all the best and I'm hopping with all my heart you can make it! Merry Xmas!
ReplyDeleteAnnika, my thoughts and prayers are with you.
ReplyDeleteLove,
Paola
I can't believe some people can be so cruel. They're the ones who are idiots, not you.
ReplyDeleteYou are so amazingly, incredibly brave for keeping such a positive outlook on this. Many people I know would have given up right when they heard they had cancer.
Please, don't give up this blog and don't give up hope.
You are really, truly inspiring.
Skickar varmaste tankar från ett trött hjärta.
ReplyDeleteYou have changed me for the better, just by reading your blog for a little while. It feels like my English has improved too. I thank you for that.
ReplyDeleteI'm so sorry to read about your hardships. I have no idea how tough it must be for you, but always remember that there are many people out there who are wishing the very best for you.
Take care, dear Annika! (I don't have any friends [apart from my family and my boyfriend] in real life, but I'm sure I'd love to have you as a friend... You're an amazing person like that.)
Kära Annika!
ReplyDeleteHoppas du trots allt får en fin jul med nära och kära, och ett hoppfullt nyår. Behöver du ta paus från internet så gör det. Man ska inte behöva ta skit när man redan mår dåligt. Tyvärr kommer det alltid att finnas idioter. Jag har själv svårt att värja mig från elakingar, trots att de allra flesta människor är snälla och välvilliga. Man ger dem så mycket makt fast de är i minoritet. Dumt men mänskligt. Så blir det för jobbigt, stäng av. Hämta energi från de som älskar dig.
Kramar! //Sara
Om du vill ta en paus från bloggen så gör det, gör det du känner är bäst för dig. Att du mår bra är det viktigaste och när/om du känner att du vill börja blogga igen kommer många av oss finnas här. Ta den tid du behöver. Jag har fölljt din blogg länge och älskar ditt sätt att skriva, jag håller alla mina tummar och tår för att du ska må bra! Jag tycker det är så tragiskt med folk som kommenterar elaka saker, vem är värd det? Ingen.
ReplyDeleteOch nu trots allt som händer i ditt liv så vill jag önska dig en mysig jul och Gott nytt år!
Ta hand om dig!
God jul og bon courage og bonne chance, och all my best thoughts are with you
ReplyDeleteI wish you all the best
ReplyDeleteSFernandes,Brazil
Annika,
ReplyDeleteToday is the first day I have ever read your blog. I want to thank you for sharing your extremely difficult journey with all of us. My best friend in the whole world has had cervical cancer and now has very severe Lupus. She (and you) are among the strongest of people, not only to persevere through such circumstances, but for communicating your heart and mind to complete strangers. Please don't stop writing. I think writing is helpful to you, and to others that may share in your situation. I wish you all the best, you have many lovely gifts, and are very strong inspirational woman.
Peace, Love, and Strength.
<3
Aly
Sitter her med min katt ifanget, på årets mørkeste dag, og tenker på deg. Håper det er nå solen snur også for deg, og at du har mye lys i vente.
ReplyDeleteVad vackert du skriver mitt i allt. Önskar dej ett långt liv och att du får skriva många böcker!
ReplyDeleteDu är så stark! Klickar in här varje dag för att se om något nytt har hänt.. Önskar att du får positiva besked om allt. Vi är många som håller tummarna för dig, önskar, hoppas och sänder styrka och kärlek. Jag önskar dig en god jul, önskar att oron och rädslan får vila lite, lite.. Ta hand om dig <3
ReplyDeleteWhen I noticed that your name was Annika, I was like "that sounds to scandinavian!" Then I read the "About me" - gadget, and my guess was right :Dd First I thought that you were from Finland. (But, cause I´m so stupid I did not realise that there is name Annika in Sweden too!) I really love your blog, and it´s nice that you write in English. (Even though, I have to study swedish (love it by the way) and I might understand most of the comments you´ve got. ... That comment was blurry. Well, I just had to say that you´re very beautiful and by your posts, I think you´re smart !
ReplyDeleteHave a nice christmas !
God Jul !
You ARE allowed to feel whatever you are feeling. And cringe at whatever suggestion. It's ok, it really is. I was diagnosed with a severe systemic disease some years ago. Amidst intense treatments and numerous hospital visits, I spent the first 6 months so amazingly pissed off, just absolutely furious. All DO react differently and most are keeping it together in one way or another. Doesn't mean how you need to do it is any way less important.
ReplyDeleteTake care of yourself, I really hope all works out for the very very best.
I hope you'll return when you feel better again. And foremost, that the cancer can be surgically removed without a too major of an operation.
You are inspiring and you are helping so many young women out there, so just ignore mean people!!!
ReplyDeleteIt's ok to experience different emotions. We are all different and react differently to what life throws at us.
Take care of yourself & hope it all works out for you!!!
Merry Christmas!!! xxxx
I certainly understand how difficult this must be to you. But I do hope you don't quit the blog. The number of people that are here sending you love and strength hopefully outweighs the others. You are amazing and I hope everything turns out very well. We'll he here no matter what.
ReplyDeleteMerry Christmas Annika! ...I hope that at least during this day you are able to forget just for a few hours all that is bad and to enjoy your family and friends!And also hope that Santa...brings a smile on your face! :)
ReplyDeleteLots of hugs and love! Take care. Geanina.
God jul Annika! Hoppas du mår bra. Kram
ReplyDeleteAnnika, don't delete your blog. I hope you won't because its one of the things I and everyone else here love to read. You have a lot of yourself to put into your writing, don't let it fade <3
ReplyDeleteIt looks awesome <3
ReplyDeletehope you had had a greaat christmas!
Merry Christmas, Annika! I wish you all the best <3
ReplyDeleteHoppas du mår bra trots allt som har hänt !!! Jag tänker på dig! Massor av kramar
ReplyDeleteLots of hugs! And don't care about the idiots, they obviously have no idea what they're talking about.
ReplyDeleteHi love! I've just seen on eof your pics in Chictopia and I remembered you... How are you??? I hope you're ok soon... I miss your outifts, your photos, your style, your sweet woerds... I miss you... Take care! I send you lots of love and strength!!!
ReplyDeleteVicky
lamaletadeolivia.blogspot.com
Att det finns folk som säger sådant, det är verkligen helt sjukt och så fruktansvärt okänsligt och respektlöst. Fasiken, du är ju sjuk! Det är okej att klaga, vara ledsen o.s.v. då. Det spelar ingen roll om andra har det värre, för det är fortfarande okej att säga att man mår dåligt över sin situation eller ligga i sängen, under täcket, och bara fundera.
ReplyDeleteAllting är relativt. Med resonemanget de här människorna har, får därför bara den som har det allra värst i hela världen klaga (för vi kanske hittar nån som kan anses ha det värre än du, men sen kommer vi hitta nån som anses ha det värre än den personen). Men hur mäter man det? Hur mäter man lidande, egentligen, oavsett det är fysiskt eller psykiskt eller både och? Det går inte. Och det är inte ens relevant om någon kanske lider mer än du, för det är ditt liv, din sjukdom och din sorg. Det är helt okej att hantera det på sättet du gör. Så bara fortsätt göra det som känns bra för dig, oavsett det gäller att sluta blogga eller något annat.
Styrkekramar!
Annika i know like many of the people on here, you don't know me personally i just want to say i think your soooo brave for putting up what you do on here. that your letting people in, even though not everyone is nice with what they have to say to you. i can tell your a strong person even though you do feel vulnerable. just know that you have people even though i don't know you personally that care . :)
ReplyDeletestay strong!
Ali
Hej Annika! Känner du till "Ung cancer"? De är så hilma bra och gör bra reklamfilm om att det är okej att känna. Men det vet du väl redan! Här kommer en fin film: http://www.youtube.com/watch?v=162gYmyiGrU
ReplyDeleteKram till dig!
Good luck annika. xxx
ReplyDeleteHere is a blogging situation that may help you in your privacy dilemma: http://www.caringbridge.org/
ReplyDeleteI found it was more private than Facebook or my other blogs yet a good way to let friends know how I was doing. My journal there is "anne m bray"
Wishing you all the strength that you can muster.
I just found this blog and it seems that it is a very difficult time in your life. I do know. I have been there. Almost eight years ago I was sitting in a small room and a doctor I'd never seen before came in and told me "You have six large tumors in your left breast. I am 90% certain it is cancer and it has spread into your lymphatic nodes." I felt the rotation of the world stop in that moment. It was incredibly frustrating to me that every one expected me to have a good attitude and be cheerful when I was facing incredibly debilitating treatments and death. They wanted me to be ok with it so they could too. Girl, I'm here to tell you that you have to deal with this, so if they love you they will too. Cry and whine when you need to. Curl up in your bed and stay there all day if that is what you need to do. You will know the moments when you feel so grateful to be alive and when you feel like you just want to go out and be normal you. Do it. You are the person who is experiencing this so experience it in the way you need too and express what you need to express. It's what you need at this time that matters. In the words of Dr. Seuss, "Those who matter don't mind and those who mind don't matter."
ReplyDeleteI didn't read far enough into your blog to know how you feel about spirituality, but I will be praying for a complete recovery for you without the necessity of chemo or radiation.
emmy from thepinkteeshirt.
Happy new year!
ReplyDeleteHello Annika!
ReplyDeleteMy name is Kwangzo Lokopongo. Right now I am visiting a relative in Sweden, and so I heard of you,but really, I am from west central Africa, I am from Libreville (Gabon). My friend told me you are a very good and famous person in Sweden! Though you have faced this terrible news, you must remember who god is: he is the creator and sustainer of the whole universe! If you believe in God, he will support you, through your struggles, and you will come out strong!
I pray for you, Annika! Please recover soon!
With Very Best Wishes for 2012!
God Bless you!
Kwangzo Lokopongo
Gott Nytt År Fina Vackra DU och Ni <3 Jag Tänker På Dig Och Saknar Dig. Massor. Bland Änglarna I Snön. PUSS OCH KÄRLEK.
ReplyDeleteNinni Rebekkah
Your post made me want to cry. That anyone could be so callous to you at such a difficult time is astonishing. I wish you the courage to push this negativity aside and say F**K em. For 2012 I wish you an abundance of good health and healing. Xxxx
ReplyDeleteTa inte åt dig av kritik från kommentarer! Jag hoppas att de inte menar vad de säger utan att de bara försöker skydda sig själva från att känna det du känner. Om de tror att de skulle kunna hantera denna otroligt svåra situation bättre försöker de bara skydda sig själva. Fegt att inte kunna se sig själv i en svag situation.
ReplyDeleteMan kan aldrig förutspå känslorna i en kris och alla reagerar olika!
You're handling this better than anyone would. Really, you're doing great!
ReplyDeleteSo try not to listen to the jerks trying to hurt you or bring you down.
You're a hero, so keep on fighting!
I'll pray for you.
Hi Annika,
ReplyDeleteI've been reading some of your posts and just wanted to say I am sending you all my love and positive energy from Canada! You have been incredibly brave sharing your tough time with the whole world and I think it's really awesome that you are so welcoming to those who admire you. I can't imagine what you are feeling or facing right now but I do want you to know that you have people sending you their positive vibes, and I am one of them. Stay strong girl. You are facing the fire right now. But you can do it! We are all here rooting for you!!!
Warm wishes and regards,
Tiiu
Prøv at lade være med at tage kritikken til dig. Se et overvæld af positive kommentarer du får!
ReplyDeleteHvad gør det så at du får en dum kommentar her og der. Lad være med at læse dem, slet dem. Det er din blog, du kan gøre hvad du vil.
Jeg ønsker dig rigtig god bedring!
Fortsätt vara stark och tappa aldrig hoppet! Som läkarstudent läser jag om diverse sjukdomstillstånd och lär mig utan och innan mekanismer och symptom, men att läsa om en människa som är med om det på riktigt ger mig inte bara lärdom, utan får mig att inse att med vilja och mod kan man övervinna de flesta hinder. Jag håller tummarna för dig och ser fram emot blogginlägget om ditt fulla tillfrisknande. Stor Kram!
ReplyDeleteFortsätt! Jag tror på dig. Du är stark.
ReplyDeleteLåt inte några rötägg förstöra.
ReplyDeleteDå vinner de.
May the force be with you
Tenk på alle som støtter deg og som tenker på deg, og selvom de bare kjenner deg gjennom bloggen, er oppriktig urolig for deg! De som kommer med dårlig kommentarer er misunnelige på oppmerksomhet, og skjønner ikke at det ikke er det det handler om. Ikke la dem gjøre deg trist. Det er de ikke verdt! Sammenlign hvor mange bra kommentarer det er i forhold, og du vil se hvor mange fler det er! Det er alltid lettere å ta til seg dårlige ting, men det er de gode kommentarene som betyr noe. Lykke til! Klem
ReplyDeleteI can't believe someone had the nerve to write you something mean. I can only imagine what you are going through. It must be very hard to get cancer at such a young age because you are faced with your own mortality sooner than most people. Keep faith, be strong and get well. Oh I forgot, delete all the mean comments - you certainly don't deserve that.
ReplyDelete- Marie
Ingen människa har någonsin rätten att säga vad någon annan får, eller inte får känna för något. Det är lätt att säga att det hade kunnat vara värre, och visst det hade det kunnat vara. Men jag tror inte att de som säger det verkligen har tänkt efter före. Man måste ha i åtanke att alla människor har sina egna erfarenheter, och sin "egen" verklighet. Vad jag vill hålla fram är att man omöjligen kan jämföra en människas liv, öde och känslor med någon annans. Man kan aldrig någonsin tro sig veta hur något särskilt känns, utan att själv ha upplevt det. Sådana saker som vissa människor skulle rycka på axlarna för, kan bli en katastrof för någon annan, just för att vi har så olika referensramar utifrån vad vi själv har varit med om i livet.
ReplyDeleteHelt enkelt - det jag vill säga är; ingen ska få säga till dig när/om/varför du får skratta, gråta, skrika, vara skiträdd, vara lycklig. De besluten äger bara du rätten till!
Trollen, de som kommenterar elakheter, finns överallt på nätet. Mitt tips är att låta någon du litar på vara filter ett tag, radera elaka mail och kommentarer och bara släppa vidare de goda och stärkande till dig. Du ska inte behöva ha ont i magen när en ny kommentar trillar in. Kram!
ReplyDelete