Jag har alltså livmoderhalscancer. Det är förjävligt. Ännu jävligare är att min sjukdom hade kunnat undvikas.
Den fantastiska organisationen Ung Cancer har gjort en film om hur livsviktigt det är att gå och ta cellprov. För er som inte har hört så mycket om cellprov är det ett prov man tar hos sin gynekolog/barnmorska eller på vårdcentralen, som visar om man har så kallade cellförändringar. De allra flesta cellförändringar läker ut helt av sig själva, andra behöver tas bort genom en pytteliten operation som kallas "konisering", och i vissa fall utvecklas obehandlade cellförändringar till cancer.
Genom att gå och ta cellprov är chansen enormt stor att upptäcka cellförändringarna i tid, och alltså minimera risken för att drabbas av livmoderhalscancer. Kvinnor ska bli kallade var tredje år från det år då de fyller 23, men man kan också fixa tid själv - det är bara att ringa sin närmaste vårdcentral och antingen boka en tid eller komma när de har drop in-tider. Själva provet tar bara några minuter
Jag hade ingen aning om vad ett cellprov var. Visst har jag blivit kallad, men sett kallelsen för sent och inte haft en tanke på att boka en ny tid, eftersom jag inte haft koll på vad ett cellprov innebar eller vilka risker som fanns med att inte ta det. När jag var hos gynekologen i ett helt annat ärende, i augusti förra året, frågade läkaren "och dina cellprover har inte visat något?". När jag erkände att jag aldrig tagit något sa hon bara "okej, då tar vi ett nu", och jag trodde verkligen inte att det var något mer med det.
Men... det var det ju.
Livmoderhalscancertumörer utvecklas i de flesta fall under en längre tid, och alltså är chansen väldigt god att upptäcka förändringarna innan det är för sent. Att vi har möjligheten att gå och ta cellprov är oerhört värdefullt - och det är fullkomligt vansinne att inte ta vara på den möjligheten. Just därför är det så ofantligt viktigt att informera om vikten av cellprovtagningar. För ja, jag var en idiot som inte gick då jag blev kallad, men jag visste helt enkelt inte bättre. Jag var fullt upptagen av att leva mitt liv. Hade inte en tanke på att en cancertumör kunde växa inuti mig. Sådant händer ju bara inte. Tills det plötsligt händer.
Det finns en handfull saker i mitt liv jag verkligen, verkligen ångrar. Överlägsen etta: att jag inte insåg hur viktiga de där kallelserna var.
Tanken på vad som hade hänt om jag inte tagit det där cellprovet i augusti... jag vägrar helt enkelt att tänka den. Det är alltför skrämmande, det faktum att liv och död till så stor del handlar om rena tillfälligheter.
Alltså: snälla, snälla du: har du inte tagit cellprov på länge, boka in en tid idag. Det går jättefort, är billigt och
Påminn dina vänner, dina kollegor, din syster, din dotter, din mamma, din moster, din faster, din kusin, din flickvän. Alla du älskar och bryr dig om. Eller som du bara vill ska slippa slåss mot cancerdjävulen.
(Och, återigen: börja för guds skull inte röka. Sluta om du hunnit börja. Allvarligt talat! Det är så inte värt det.)
Ung Cancer, som ligger bakom filmen här ovanför, är en ideell organisation som sprider information och kunskap, som debatterar för unga cancersjukas sak och som, framför allt, stöttar och hjälper de drabbade och deras anhöriga. Deras forum och medlemsträffar har varit ett ovärderligt viktigt stöd för mig sedan min diagnos, och kommer med största sannolikhet att vara det under väldigt lång tid framöver. Det skulle betyda väldigt mycket för mig om ni ville bli stödmedlemmar, och på så sätt bidra till att låta Ung Cancer hjälpa unga cancerdrabbade att uthärda det outhärdliga. Stödmedlem kan man bli här.
_____________________________________________________________________________________
This post, in Swedish, is about the enormous importance of pap smears. A pap smear is a test that can discover pre-cancerous changes and prevent cervical cancer, the form of cancer that I suffer from.
The test takes only a few minutes of your time and it can literally save your life. If you're a woman over the age of 20, and you haven't had a pap smear done in a while, please schedule an appointment today. It could be the best thing you've ever done.
Väldigt bra att du skriver om detta! Hoppas du blir bättre för var dag som går!
ReplyDeleteThank you, Annika, for reminding us of this important and oh so simple step! We think we are already taking good care of ourselves, eating organic, going running, taking the bike, vegetarian non-smokers and the like - yet nobody is safe, and it takes so little. Thank you for using your situation to reach out to others. And I am so, so happy to read that you are finding glimpses of hope again. Keep going, snälla fina du.
ReplyDeleteFast vissa säger att det visst gör ont? Det gjorde så förbannat ont att sätta in en hormonspiral och där hade folk också sagt att "det gör inte ont". Jag var utslagen i två dagar.
ReplyDeleteJag håller på att försöka få någon typ av smärtlindring så att jag skall våga ta provet.
T - Jag har aldrig hört någon säga att cellprov gör ont, och den allmänna uppfattningen är att det inte gör det - men självklart är det individuellt. De rör ju runt lite med en tops där inne, och det kan förstås vara lite obehagligt, men tanken är inte att man ska känna smärta. Kan tänka mig att om man spänner sig väldigt kan allt som har med gynundersökningar att göra vara obekvämt eller smärtsamt. Jag tycker absolut att du ska kräva smärtlindring om du är rädd att det ska göra väldigt ont. Själv tycker jag att en vanlig gynundersökning gör mycket ondare, då håller de ju på och klämmer och har sig. Oavsett lovar jag att det är väldigt värt det.
ReplyDeleteBra att du skriver om detta igen. Förra gången du gjorde det kom jag att tänka på min kallelse och gick iväg och tog ett prov strax efter. Hoppas du blir helt återställd så fort som möjligt!
ReplyDeleteTill T: Det är ju såklart alltid lite obehagligt att göra gyn-undersökning. Det kan hända att det nyper till lite men att det skulle göra ont tror jag inte du behöver vara orolig för. Tror precis som Annika skriver att det finns ingenting som gör det värt risken att kanske missa att upptäcka cellförändringar.
Blir varm i hjärtat av att läsa detta. Sprid vidare!!
ReplyDeletehttp://pauladahlin.blogspot.se/
Tänkvärda ord...! Har förstått att ungcancer är väldigt betydelsefull för många, och har därför köpt ett stödmedlemskap och en mössa därifrån. Ska självklart gå på cellprov när jag bli kallad även fast jag är vaccinerad.
ReplyDeleteKämpa på!
I got mine done because of you.
ReplyDeleteÖnskar dig all lycka i ditt liv!
ReplyDeleteI have extremely irregular periods (like once a year)and everyone has been telling me to have an appointment with a gyncecologist because they said that's so not normal. My mother on the other hand told me that she's also irregular when she was younger and she didn't have any problems up to now. That makes me think that I'm fine. But she still asks me if I want to consult a doctor but I always say no. That's because I'm really really scared to go have a check-up cause I'm afraid they might find something wrong. I don't really feel anything strange yet that's why I don't feel the need to have see a doctor. Besides, I actually enjoy not having my period.
ReplyDeleteTack för påminnelsen! Jag tog mitt prov nyligen tack vare dig. Du gör skillnad! Önskar dig en snabb och fullständig återhämtning.
ReplyDeleteJag har tagit alla mina cellprov ändå fick jag cancer och fick ta bort livmodern. Så det kan gå åt skogen ändå. Men nu snart 2 år sedan ser allt bra ut och jag mår jättebra. Cellprov gör inte ont, då är det värre grejer som väntar när man väl fått cancer, biopsier mm mm. Kram
ReplyDeleteFast jag var och tog cellprover för någon vecka sedan, och hade läst överallt att det "är heeelt smärtfritt", men det gjorde så satans ont för mig! Jag var helt körd hela den dagen och grät efteråt, men såklart så är det ju supervärt att göra det ändå, det är inte det jag säger! Men om jag hade vetat innan att det KAN göra ont så hade jag iallafall inte fått en sån chock.. Men som sagt. Värt är det ju ändå! Och det var tack vare dig Annika som jag äntligen gick och kollade mig, tidigare år har jag struntat i kallelserna. Då tänkte jag väl "det är nog inte så viktigt, det där händer ju inte mig". Tack för att du får oss att förstå att det är superviktigt att testa sig!
ReplyDeleteLinda, det gör mig så himla ledsen att höra att du blev sjuk - särskilt när du gjort allt du kunnat för att upptäcka cellförändringar i tid. Jag vet flera kvinnor som gått på sina cellprovtagningar och ändå drabbats av livmoderhalscancer, och det är förstås precis som du säger; det kan gå åt helvete trots att man gör allt rätt. Men går man regelbundet och tar cellprov har man åtminstone, som du, gjort allt man kunnat för att undvika det. Hoppas av hela mitt hjärta att du fortsätter att må bra och vara frisk! ♥
ReplyDeleteAnnaG, så otroligt bra att du tog dig iväg och gjorde cellprovet till slut! Jag hoppas verkligen att du fortsätter att gå regelbundet trots att du fick en jobbig upplevelse. Självklart förstår jag vad du menar när du skriver att om man är förberedd på smärta blir man inte negativt överraskad - men sanningen är ju att du hade otur. Man kan ju känna smärta i en väldig massa situationer där man egentligen inte ska ha ont, men då det verkligen är i undantagsfall tror jag att det vore kontraproduktivt att säga att det kan göra ont, eftersom det skapar mer oro inför någonting som ska vara helt smärtfritt. Alla kroppar reagerar ju tyvärr olika på alla prover, vissa spänner sig, är ömma i underlivet av olika anledningar eller helt enkelt väldigt smärtkänsliga. Jag skulle säga att om man tycker att ett cellprov gör ont är det ännu viktigare att inte slarva med att ta dem - precis varenda sak min kropp utsatts för sedan min cancerdiagnos har varit extremt smärtsamt och obehagligt, ingenting som ens går att jämföra med att ta ett cellprov.
Anna Westin m.fl. Det är inte ett "ett nyp i underlivet" jag oroar mig för, utan kramper, yrsel, svimningar och illamående, vilket jag fick när jag satte in spiral, vilket också skulle vara "i stort sett smärtfritt". Jag tror som AnnaG, att det är bäst att varna för att det kan göra ont. Hade någon varnat mig när jag satte in spiral hade det inte varit en sådan chock.
ReplyDeleteOkej att man kanske får iväg många att göra cellprov EN gång genom att säga att det absolut inte för ont, men chansen att de kommer tillbaka är nog liten om det gör ont. Dels får de ju ont, men dessutom känner de sig säkert lurade.
NATURLIGTVIS är det ändå värt det, hur ont det än gör. Men om man är rädd för att något skall göra ont, får höra att det är smärtfritt och sedan ändå får ont, blir nog inte relationen till sjukvården den bästa i framtiden.
T - fast när det är så få som faktiskt får ont tycker jag inte att det är rimligt att låta så många andra tro att de ska genomgå en smärtsam provtagning. Jag är verkligen ledsen att det gjorde ont för dig att sätta in spiral, själv vet jag ingenting om det, men har svårt att tro att de olika procedurerna påminner särskilt mycket om varandra.
ReplyDeleteFast... varför i hela fridens namn skulle man inte komma tillbaka och ta cellprov fler gånger bara för att man råkat haft otur och fått ont? Jag förstå absolut inte varför man skulle känna sig lurad av vården. Det är ju inte så att gynekologen eller barnmorskan tror att du ska få ont men säger att det är smärtfritt för att lura dig?! De allra, allra, allra flesta får inte ett dugg ont, speciellt inte på det sätt du beskriver, med kramper, yrsel, svimningar och illamående. Jag tycker inte alls att det låter som en bra idé att upplysa alla om att sådant rent hypotetiskt skulle kunna hända. Självklart ska man inte säga "nej, det KAN inte göra ont, det är omöjligt".
Du skriver att det NATURLIGTVIS är värt det, hur ont det än gör. Ändå tror du inte att folk kommer tillbaka om det gör ont? Jag ska vara helt uppriktig: jag tycker att det är komplett vansinnigt att riskera cancer för att något gör ont. Om man är så rädd för smärta eller så otroligt smärtkänslig är det ju, som sagt, ännu viktigare att inte behöva utsätta sig för en fruktansvärt smärtsam och extremt fysiskt påfrestande cancerbehandling, med operationer, cellgifter och strålning som i vissa fall sabbar kroppen totalt.
Tyvärr jo Annika, när jag gjorde min djupgående undersökning inför konisering (där dom tar bitar av livmodertappen för att analysera) så fick jag höra att det INTE skulle göra ont och det gjorde så ont att jag nästan spydde. Så jag tycker faktiskt man kan varna för att det gör ont så man inte får en obehaglig överraskning på plats.
DeleteEn väns läkare varnade att det kunde göra ont, medan min tyckte att jag var "överkänslig".
Och om det nu inte är så farligt att det gör ont (bara man är förberedd på det), kan det väl heller inte vara så dumt att nämna det.
Så "få" verkar det ju inte vara som får ont.
Vaaa!!!
ReplyDeleteTack för ett otroligt viktigt inlägg och som får en att tänka lite extra. <3
ReplyDeleteHej Annika! Jättebra att du sprider den här informationen. Normalt är cellprovtagning smärtfri, även om själva situationen i en gynstol kan kännas obehaglig. Jag vet själv att det är lätt att man spänner sig. Att ta cellprov kan inte jämföras med att sätta in spiral. Jag har varit med om två mycket smärtsamma insättningar av spiral. Cellprovet har inte varit något i jämförelse. Och som sagt, att ta cellprov är värt besväret tusen gånger om.
ReplyDeleteViktigt i sammanhanget kan vara att göra det ok att tala om att det kan kännas obehagligt och utsatt att ligga i en gynstol, och att det även ska gå att få hjälp att klara situationen om det upplevs jobbigt. Här har kanske vården en uppgift, en motsvarighet till hjälp för människor med tandläkarskräck.
Jag önskar dig jättemycket lycka till, att du ska få vara frisk.
Jättebra skrivet inlägg! Så viktigt att kolla regelbundet, själv fick jag det gjort i februari och för några veckor sedan fick jag godkänt-stämpel. Så skönt!
ReplyDeleteJag har både tagit cellprov och satt in en spiral och där är skillnaden helt enorm. Cellprovet kändes inte mer än att det ju såklart kändes att de höll på. Spiralen däremot gjorde ont att sätta in och jag hade ont i flera dagar efteråt. Men det hade jag fått veta innan och var beredd på. Är det någon information som behöver bli bättre så är det isåfall om spiralinsättning, att det kan göra rejält ont.
Cellprov är en barnlek i jämförelse och borde inte hoppas över för att det gör ont att sätta in en spiral. Spiralen ska ju hela vägen in i livmodern, cellprov tas utanför.
Fortsätt att krya på dig nu!
Många styrkekramar!
Otroligt bra att du skriver detta Annika. Jag har själv vestibulit och därför är alla former av gynundersökningar mer eller mindre smärtsamma för mig, ändå tycker jag att cellprov väldigt ofarligt med väldigt lite smärta. Med tanke på vad man kan förhindra är det verkligen värt det. Jag kan tänka mig att många med liknande besvär som jag verkligen drar sig för att göra cellprov, men till dem vill jag säga att det är viktigt att man berättar för provtagaren om dessa besvär så kan man komma överens om att ta det lugnt osv, ev också bedövning. Själva livmoderhalsen känns det väldigt lite i under provtagningen för så gott som alla, det kan till sticka lite. Det som kan göra ont är att man drar upp rumpan som en reflex och då kan spekulumet nypa till lite i slidväggen. Detta blev jag informerad om själv. Provtagningen går oftast otroligt fort. Ta cellprov!
ReplyDeleteDessutom som ett tillägg till Annikas eminenta inlägg: vaccinera er mot HPV eller låt era döttrar/söner göra det! Är vaccinationen gratis som för flickor i vissa åldergrupper finns ingen anledning att låta bli. Helt fantastiskt med ett vaccin mot livmoderhalscancer.
Väldigt bra skrivet. Jag ska ta detta test efter att jag har slutat vara gravid då jag även tänkte låta vaccinera mig själv. Såg förresten att här i Norrköping så har dem startat en cellprovtagningsbuss som åker runt, där kan man bara gå in, ta ett test och sedan invänta provsvaren. Bra idé tycker jag.
ReplyDeleteHej Annika,
ReplyDeletejag ser att fler redan skrivit samma som jag har tänkt, men skriver ändå.
Du skriver att det inte gör ett dugg ont att ta ett cellprov och att en konisering är ett pyttelitet ingrepp.
Jag vet inte varför du skriver så, kanske för att du sätter det i relation till vad du behövt genomlida som är så mycket värre än det.
Men jag vill ändå mena att det faktiskt kan vara lite smärtsamt att ta ett cellprov.
Och att genomgå en konisering innebär antingen lokalbedövning (med en bedövningsspruta in i, ja ni förstår) eller sövning med narkos (vilket alltid medför en risk).
Så jag tycker inte man ska förminska dessa undersökningar och mindre kirurgiska ingrepp.
Jag tror inte heller att det är någon idé att skriva att det inte gör ont för att inte skrämma tjejer från att genomgå undersökningen. Det är bättre att få veta att det kan göra lite ont, och sen upptäcka att det ändå inte var någon fara.
Ville bara säga det.
Jag ber om ursäkt om min kommentar gjorde dig ledsen och provocerad. Jag är inte på det minsta sätt arg, min kommentar var skriven i en lugn ton, det är svårt att förmedla sånt. Det var inte min mening i alla fall, utan istället ville jag komplettera ditt inlägg med att detta kan upplevas annorlunda för andra kvinnor. Ingenstans skriver jag att jag ifrågasätter att du uppmanar kvinnor att gå och ta ett cellprov. Det är superviktigt och jag borde ha poängterat att jag tycker så.
DeleteMen sett ur mitt (och möjligen andras) perspektiv, som lyckligtvis inte haft det värre än att behöva genomföra en konisering, så är det bland det värsta jag genomlidit. Och eftersom jag vet att du hoppas att man inte ska behöva genomgå mer än det, så kanske den värsta upplevelsen stannar med det. Då är det ganska svårt att föreställa sig att detta var en skitsak i jämförelse med något annat mycket värre, som man inte vet något om.
Konisering är en pytteliten operation. Jag har inte sagt att det inte gör ont. Det gör förbannat ont. Det är fortfarande en väldigt liten operation jämfört med andra operationer. Och har man så svåra cellförändringar att läkarna vill göra en konisering, ja, då är det en smärta man får ta om man inte vill ha cancer. Men jag har som sagt inte skrivit ett ord om smärtnivån.
DeleteSjälvklart gör det ondare att göra en kolposkopiundersöknng än att bara ta ett cellprov. Och självklart ska inte vården förringa någon människas smärta. Det har jag heller aldrig påstått.
Nu har jag tagit bort att provet är smärtfritt och lagt till att vissa tycker att det gör ont. Jag har aldrig någonsin försökt lura någon att ta cellprov eller försökt mörka att det kan göra ont. Jag hade helt enkelt aldrig hört att det skulle göra ont, däremot hört och läst att det inte gör det. Naturligtvis finns det undantag, liksom vid alla provtagningar och undersökningar.
Tack, det var snällt.
DeleteOch det är superviktigt att ta ett cellprov. Det viktigaste provet!
Det är bra att du berättar om vikten av undersökningar, tyvärr är det lätt att ignorera sådant som har med hälsan att göra om man inte känner sig sjuk. Även om mina problem som ajg struntat i varit obetydliga jämfört med dina.
ReplyDeleteJag hoppas att den här kommentaren blev rätt, och att du blir fullt frisk.
Kram
I had my pap smear recently and it seems that everything is alright. Thank you for your influence on me and all the women reading your blog. I think many of us got used to examine our breast, but yet don't know that pap smear once a year is even more important. I keep my fingers crossed for your total recover.
ReplyDeleteJag tycker du gör ett fantastiskt jobb, Annika, när det gäller att sprida kunskap om livmoderhalscancer och få kvinnor att faktiskt gå och ta ett cellprov. Idag var det min tur igen och då tänker jag förstås på dig. Jag har alltid gått vart tredje år och haft turen att få besked om att allt ser bra ut varenda gång.
ReplyDeleteSamtidigt har jag en tolvårig dotter och hon hör till den första årskullen som får vaccination mot livmoderhalscancer på skolan. Hon ville inte gärna ta sprutorna (tre stycken med några veckors mellanrum), men jag berättade om dig och vikten av att också ta cellprov och då köpte hon mina argument.
Igår berättade jag för henne att det var dags för mig att ta cellprov igen och hon tyckte att det lät jätteläskigt när jag berättade hur det gick till. Jag försäkrade henne om att det inte gör det minsta ont (åtminstone inte på mig, apropå vad många andra skrivit ovan) och gjorde mitt bästa för att avdramatisera provtagningen.
Jag går inte till någon speciell barnmorska och tar testet utan är glad för vem som än gör det. Idag var barnmorskan en trevlig kvinna i femtioårsåldern och med sig hade hon en ung läkarkandidat på sådär 26 år som också ville vara med och se en provtagning. Säkert inte den första, men ändå en viktig del i hans utbildning. Jag fick välja om han skulle få vara med och självklart fick han det. Jag som ägnat så mycket energi åt att avdramatisera provtagningen ville vara en förebild på riktigt för min dotter, så jag kunde knappast säga nej, tyckte jag.
När jag senare på dagen berättade för dottern om mitt besök och att en ung kille varit med tittat under provtagningen höll hon på att svimma. Men jag sa att allt gått jättebra och att det var precis lika lugnt som vanligt. Och mitt underliv knappast är det enda han kommer att se under sin karriär.
Jag tycker att det är jätteviktigt att prata öppet om provtagning och risker och det jag gör, säger att det är enkelt, går snabbt och är viktigt, är mitt bidrag för den kommande generationen.
När jag kollade brevlådan i eftermiddags hade jag dessutom fått en kallelse till en mammografiundersökning. Jag kunde inte låta bli att skratta lite över alla dessa kvinnliga kroppsdelar som ska kontrolleras och så fick sig dottern en harang i hur en sådan undersökning går till också. Allt på samma dag, när vi ändå var igång!
Jag tänker så ofta på dig och håller tummarna för att allt ska gå fint för dig nu och för alltid.
Varm kram!
Joanna
Jag vill bara berätta Annika, att efter att jag läste om din cancer och dina uppmaningar om att ta cellprov så tog jag äntligen tag i att göra det. Har fått kallelser under åren som jag struntat i men när jag fick den senaste för några veckor sedan bokade jag tid direkt. För mig gjorde provtagningen fruktansvärt ont ( ;) ) men det varade inte ens i en minut och det kan man stå ut med. Jag tror det kan göra dig glad att veta att det du upplever och uppmanar om gör skillnad för många andra flickor och kvinnor. Stor kram!
ReplyDeleteJag har försökt ta cellprov flera gånger men klarar ej av det. Jag har varit på väg att svimma och spy alla gångerna. Anledningen är att jag tycker att det gör så on när de sätter in den där plastkonsolen i fittan. Har även haft en barnmorska som inte haft nån som helst förståelse för att jag tyckte att det var jättehemskt (jag grät, hello hur trög får man vara?). Jag sa att det gjorde ont men då sa hon: näe, det gör det inte alls! (med jättesur min). Har provat andra barnmorskor och till och med blivit remitterad till en speciell klinik för att "prata om det", men ingenting har funkat (kan ju tillägga att jag inte heller klarar av att ha samlag, troligtvis pga att jag en gång i tiden hade sex när jag inte var kåt eller egentligen ville, men gjorde det för att ställa upp för min dåvarande pojkvän). Den enda utvägen för mig är om jag blir sövd, men jag tror inte att de gör det om de inte misstänker att något är fel. Så jag är stuck here med en känsla av att jag är äcklig och helt inkompetent för att jag inte klarar av att göra ett simpelt cellprov, särskilt när folk i min omgivning tjatar om hur bra det är (ja det är klart att det är bra! Men jag klarar helt enkelt inte av det.) Jag önskar att jag var som alla andra men tyvärr har jag det här oket att bära. Jag vet inte om det nånsin kommer att bli bra igen och det gör mig så ledsen.
ReplyDeleteFina, fina anonyma du! Jag blev så ledsen när jag läste din kommentar, kanske för att det påminner mig om mig själv. När jag var 17 drabbades jag av vestibulit, fem år senare fick jag hjälp hos en sjukgymnast och för en månad sedan kunde jag efter många om och men ta mitt första cellprov. Jag hade aldrig blivit ordentligt undersökt gynekologiskt sett, för varenda gång har de varit tvungen att sluta eftersom det gjort så väldigt ont. Då min läkare misstänkte att jag hade cellförändringar, så var jag kort och gott tvungen att genomföra det denna gången. Att jag var rädd, tja, skräckslagen snarare, är förnamnet.
DeleteJag bad om xylocain för att bedöva utanpå slidan. Jag vet inte hur mycket det hjälpte i sig, eller om det till stor del bara var en placebo-effekt, men spekulumet sattes där det skulle, trots smärta och viss panik från min sida. Efter det så var det nerförsbacke. Jag var alldeles knäckt när jag hasade mig ut i väntrummet. Även om jag hade en helt fantastisk barnmorska och min pojkväns hand att krama sönder, så var det helt klart väldigt jobbigt.
MEN, min poäng är - du ska inte behöva känna på det här viset! Det finns hjälp att få, man måste stå på sig, vara envis och fast besluten att det GÅR att bli bättre, även om det känns hopplöst. Jag är uppenbarligen inte helt bra än, men det har blivit så väldigt mycket bättre och det gör att jag orkar kämpa ännu mer.
Du är inte ensam, inkompetent eller äcklig! Hitta en bra läkare som lyssnar på dig och dina underlivsproblem, acceptera inte att "det går över av sig själv" - för det FINNS hjälp att få, hos sjukgymnast, genom operation osv.
STOR KRAM! Jag antar att du kanske aldrig ens kommer få syn på det här, men jag hoppas av hela mitt hjärta att jag har fel.
Men herregud säger jag...!! Det handlar ju inte OM det gör ont eller inte, vilken smaklös disskussion!! Är det så ni tänker angående att skaffa barn eller inte också, huruvida födseln gör ont eller inte?? Tillåt mig småle..
ReplyDeleteChoose life!
Jag håller med föregående talare. Tycker även att det är magstarkt av vissa här att tjafsa och försöka motbevisa Annika här med tanke på vilken tuff väg Annika vandrar på.
ReplyDeleteAnnika, tack för att du delar med din styrka och din klokhet med världen. Jag hoppas att du kommer att bli helt återställd och fortsätter att glädja oss med din blogg - och en bok eller två.
Men vaddå tjafsa? Det är jättejobbigt för vissa människor att göra gynundersökningar och INGET blir bättre av att det finns människor därute som försöker förminska det. Det handlar inte om att motbevisa Annika eller någon annan, det handlar om att visa att ett cellprov inte är så enkelt att göra för alla. Förminska inte DET! Det betyder inte att vi inte tycker att cellprov är jättebra och nödvändiga.
ReplyDeleteMen bara för vi inte tycker som ni, så innebär inte det att förminska dina åsikter, men om det är så viktigt för dig, så gör nåt på egen hand menar jag, starta en blogg osv..! Men här på Annikas blogg, är det hennes åsikter, hennes tankar, hennes erfarenheter..!!
ReplyDeleteHar aldrig fattat det där varför andra ska gå in och förminska nån annans blogg, hehe..!
Och jag kommer inte kommentera vidare, känns som medelåldern här inne är typ...14!
Men what the fuck! Vi har väl också rätt att uttrycka våra åsikter? Jag undrar verkligen vem det är som är 14 här... Det är klart att bloggaren skriver från sitt perspektiv men det betyder inte att läsarna inte får kommentera. Eller eftersträvar du månne diktatur??
ReplyDeleteVill bara tillägga att det också går att ringa till Onkologiskt centrum, 08-517 722 66 så skickar de en ny kallelse för provtagning. Hoppas du blir helt och hållet frisk Annika. :)
ReplyDeleteHej,
ReplyDeleteTänkte bara titta in och säga att jag gjorde mitt första cellprov för tre veckor sedan efter att jag läst din blogg. Har tidigare tänkt som dig och slängt kallelsen.
Tog även upp med barnmorskan att det verkligen borde komma ut mer information om detta och hur viktiga cellprovtagningar är! Det borde verkligen få mer uppmärksamhet.
Nåväl, ligger här mitt i natten och oroar mig lite för mitt testresultat. Jag är bara 25 och vill verkligen inte ha cancer. Hoppas hoppas jag får mitt resultat snart så jag inte behöver oroa mig mer. Och i fortsättningen ska jag inte missa ett endaste cellprov!
Hoppas du blir helt frisk! Kram
Hej igen,
ReplyDeleteTänkte bara säga att jag fick hem mina svarsresultat idag och allt såg bra ut! Känner mig så otroligt lättad.
Kommer aldrig aldrig hoppa över ett cellprov i fortsättningen och jag försöker pusha på mina vänner att kolla upp sig också.
Ville bara tacka för att du fick mig att gå och göra det där provet och jag hoppas hoppas hoppas verkligen att det ska gå bra för dig.
Kram