Friday, February 3, 2012

Snapshots.


Springtime might still be far away, but I strive to create my own spring indoors. A complete excess of tulips goes a long way!


My cats are weird as always.


But that's okay, because so am I.


My least favorite time of the day: 8 pm. I need to inject myself with an anticoagulant (blood thinner) every night to prevent blood clots. Let's just say I don't love it.




Mjölkstuvade makaroner and meat balls. Mmmm. That I love. My favorite meal when I was a kid, actually, it sort of still is. That and lobster, though preferably not at the same time.




What's with the expressions?! You guys scare me. Good thing you're so cuddly off camera.




I can't remember the last time I got this much reading done. I've gotten through six novels since my surgery, which is pretty insane, considering that I've been asleep about 99% of the time. (At least that's what it feels like.) Reading is the one thing I have energy for. That, and watching Gossip Girl, Glee and silly romantic comedies.


All right darlings. That's it for now. You are all wonderful, in case you didn't know.



42 comments:

  1. And you are wonderful, too, in case you didn't know :) You seem a bit happier, which is great! YAY!!!

    Love tulips, my favourite flower! And your cats are adorable!!!

    Stay positive, lovely!

    XX

    ReplyDelete
  2. åh vad glad man blir av att höra från dig och se dina fina bilder, att du omger dig med saker man mår bra av som söta katter och blommor. du förtjänar att ha det så bra som du bara kan mitt i allt det tunga. du är så jäkla stark! /Isabelle

    ReplyDelete
  3. Catching up on reading, filling your house with lovely tulups, and having fun with your kitties sounds like a wonderful way to ride out the winter. So happy to see you doing better, Annika. x

    www.TheFancyTeacup.com

    ReplyDelete
  4. Håller med om att du är underbar.
    ljuvlig mat. Verkligen fint med ketchupen som accentfärg.

    ReplyDelete
  5. Annika, I wish you all my best and I am glad to hear that the surgery went well.

    Paola

    ReplyDelete
  6. OMG Cats in the sink! I love it.

    ReplyDelete
  7. Aw, I really wish there was Instagram for android. *sigh*
    Stay strong and keep on smiling and well, you know the riddle.
    Love, Meia

    ReplyDelete
  8. Ah, the cat in the sink is such a GREAT picture! :) made me smile instantly!

    ReplyDelete
  9. You're a warrior and a brave one at that. I can't wait for you to talk and write about this C-experience in past tense.
    K

    ReplyDelete
  10. I hope it's not wrong that I bursted into laughs when saw the needle picture :]
    I was just happy, because if you were able to "capture that moment" it shows a really healthy approach :]

    ReplyDelete
  11. Annika! Du ser lika vacker ut som alltid!
    Jag blir så imponerad av filtret du använder på dina bilder.
    Antar att du har tagit bilderna med en smartphone. Vad heter appen??
    Kram!

    ReplyDelete
  12. Caroline; tack snälla! Bilderna är tagna med Instagram för iphone.

    ReplyDelete
  13. Gorgeous flowers and gorgeous cats!! YOU are wonderful!

    Victoria
    Forever Fashionably Late

    ReplyDelete
  14. Lovely tulips :) awww your kitties are cute. Feel better soon Annika

    ReplyDelete
  15. YOU are the MOST WONDERFULLEST of them all!!! ;)

    ReplyDelete
  16. Oh, it's so good to see your gorgeous face again darling! You look as beautiful as always.

    ReplyDelete
  17. So nice to see those snapshots, Annika! <3

    keep strong

    love
    Nádia

    ReplyDelete
  18. "sweet wonderful you. you make me happy with the things you do."- fleetwood mac
    http://youtu.be/whiqrj05nf4

    ReplyDelete
  19. Glad to hear you are doing better, nice colorful tulips my favorite, kitty in sink that's so unexpected very cute :)

    ReplyDelete
  20. You sounds soooo much more positive and happy in this post. Glad you are doing so well. *thumbs up* You are amazing.
    ~
    Autumn

    ReplyDelete
  21. So nice to see you again and your kitties as well, they are so adorable!
    Tulips are my favorite flowers :)
    I,m happy to know, you feel better <3

    ReplyDelete
  22. Måste bara berätta !!
    Arbetar som barnmorska och tar cellprover ca en eftermiddag /vecka.
    Det känns alltid så bra att få ta dessa prover på unga tjejjer.Många är rädda innan provet tas och alla är lättade när det är gjort.
    De allra flesta tycker att det inte var något smärtsammt alls.
    Vid min sista provtagning berättade en tjej som aldrig tagit prov förut att hon var på mottagningen tack vare att hon läst din blogg!! Hon lovade att "sprida ringar på vattnet" och uppmana alla sina vänner att ta provet och hon tyckte inte att det gjorde ont!!
    Kramar och lycka till <3

    ReplyDelete
  23. Love it!
    http://martas-thoughts.blogspot.com/

    ReplyDelete
  24. Så bra att du mår bättre. Du verkar så mycket gladare :)

    ReplyDelete
  25. Stuvade makaroner (smaksatta med socker), köttbullar och ketchup var min favoritmat när jag var liten också. Det står till och med i en bok från dagis som fröknarna skrev i :) Tycker nästan att det är lika gott idag.

    ReplyDelete
  26. Beautiful post! Hope everything is good :) xxx

    ReplyDelete
  27. How adorable are you cats! Our's does this, sleepng in the sink!x

    ReplyDelete
  28. Vad modig och stark du är som klarar av att ta sprutorna själv. Jag tror inte jag hade klarat det. Men sen är jag galet spruträdd också. När jag skulle ta svininfluensa-vaccinet så var jag så rädd att jag direkt efter sprutan kräktes och svimmade. Jag stoppade upp hela drop-in-kön och dom kallade på ett akut-team "för säkerhets skull". Snacka om att jag skämdes!! (det blir dock en rätt underhållande historia i efterhand) HAHA!

    Du är så vacker och bra Annika!
    Krama katterna från mig!

    ReplyDelete
  29. Alina, du hade klarat det! Jag lovar. Jag är själv vansinnigt spruträdd - om än inte lika illa som du - och tyckte på fullaste allvar att det allra jobbigaste med operationen (som är fruktansvärt lång och läskig och riskfylld) skulle bli att ta sprutor i trettio dagar. Hade sådan fruktansvärd ångest över det, det var fan ingen lek. Men när det kom till kritan hade jag verkligen inget val överhuvudtaget. Första gången jag skulle ta den själv på sjukhuset (dagen efter operationen, de två första sprutorna fick jag av sköterskorna) satt jag i fyrtio minuter och försökte, grinade och tryckte på larmknappen flera gånger, det gick bara inte... och till slut så gjorde det det ändå. Och jag som brukade svimma varje gång jag tog blodprov; de senaste månaderna har jag nog tagit femtio stycken, och - jo. Man vänjer sig. När ens liv står på spel vänjer man sig. Du skulle inte välja blodproppar och förlamning eller död istället för att ta sprutor varje kväll. Hur ångestfyllt det än skulle vara, hur ont det än skulle göra, hur sjukt det än skulle kännas att trycka in nålen i låret och sedan in med vätskan och räkna till tio... så skulle du göra det.

    Jag menar inte att låta uppläxande, inte alls. Men jag har hört av så många att de inte skulle klara det här med sprutorna, och jag VET att ni skulle klara det, varenda en av er. Man klarar det man måste. Gränserna förflyttas hela tiden. Människan är så ofattbart formbar, vi anpassar oss till nästan vad som helst.

    (Men jag hoppas verkligen att du slipper ta reda på om du klarar det eller inte!)

    Många varma kramar till fina Alina. <3

    ReplyDelete
  30. Det är som du säger, att man klarar så mycket mer än man tror. Jag tycker det är otroligt häftigt! Behöver ju inte bara handla om sprutor, utan även att stå och prata inför folk eller andas sig igenom en ångestattack eller vad som helst. Människan är klart mycket starkare än man tror. Och som du säger, har man inget val så har man inget val.

    Jag har en vän som tar cellgifts-sprutor en gång i veckan och det har hon gjort dom senaste tio åren. Hon har riktigt arg reumatism. När hon var liten så tog hennes mamma sprutan men hon märkte att hon då vände all sin ilska mot sin mamma, som gjorde detta onda mot henne. Så då bestämde hon sig att hon behövde ta sprutorna själv istället. Jag tycker det är så himla starkt! För att rädda sin relation med sin mamma så lärde hon sig att våga. En hjälte!

    Som du! Du är också en hjälte!
    Keep up the good work! <3

    ReplyDelete
  31. Annika! Jag hittade den här sidan och tänkte direkt på dig! Dom är ljuvliga!!!!
    http://www.buzzfeed.com/animals/awkward-cat-sleeping-positions

    ReplyDelete
  32. lovely updates from u and it's great to know that u are doing well!! xoxo

    ReplyDelete
  33. DU är underbar. Och väldigt söt. Dina katter med!

    Tack för att du delar med dig av allt. <3

    ReplyDelete
  34. Gud vad söta pälsbollarna är:) Hoppas allt snart är som vanligt! Kram på er!/Karin

    ReplyDelete
  35. Your cats are soo cute. My name is Anika too just with one 'N' lol. Think your blog is great.
    Im following you now.

    Check mine out at:
    http://elefont-at.blogspot.com/

    ReplyDelete
  36. Hej Annika! Dina katter är bland det sötaste jag har sett. Kan du berätta vilken ras och hur gamla de är?
    Du har en jättefin blogg! Hoppas att du har det bra i kylan.
    /Johanna

    ReplyDelete
  37. Your so brave!!
    And your cats super cute!!
    Please check out the Topshop giveaway on my blog
    Www.thefashionskeleton.blogspot.com

    Follow and I'll follow back x

    ReplyDelete
  38. Amazing photos :) You have a great talent ^^

    /Marite
    (aerismade.blogspot.com)

    ReplyDelete