Tuesday, November 22, 2011
Fighting the Forbidden Thoughts.
First of all: I am completely overwhelmed by your support. It is simply unbelievable, and it means the world to me. It truly does. THANK YOU.
Today, eight days has passed since I found out that... that I'm sick. And I still know absolutely nothing about what's going to happen. My mom called the hospital this afternoon and was told that there will be at least another week, probably more, before the tests will start.
In other words, I'm waiting. And waiting.
I go for walks every day. I read Harry Potter. I eat, I sleep, I floss, I take my vitamins and pay my bills. I do everything I can to keep my head above the surface.
Waiting.
Trying to get through each day. Trying to keep it together. Trying not to give in to those dark, appalling, paralyzing thoughts. Trying, but not always succeeding.
I feel like the sky is falling and the ground is crumbling beneath my feet and I'm trying so, so hard to keep my balance, but I can't help thinking: why fight to keep steady if the world is coming to an end?
But I'm not allowed to think like that. Those are the Forbidden Thoughts. Because I need to stay positive, I need to be determined, confident that I can beat this.
And there they are again, those thoughts: When was I last positive, determined, confident? Am I supposed to suddenly start feeling more positive, determined, confident now that I've found out I have cancer? How?
Forbidden, Forbidden, Forbidden.
Bad thoughts, bad thoughts, go away.
Good thoughts, good thoughts, here to stay.
Thank you for believing in me. For being so unbelievably caring, supportive, understanding, loving. Thank you.
I really, really need it.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
I really, really hope you will find the strength to blog, every word you write is worth reading!
ReplyDeleteAnd I really, really hope you do have the power to fight this too, it cant be easy to muster up the strength to go on after al you have been through already though... Read the article in the paper, was a bit surprised you did that, but I do hope you feel it was the right thing to do, and that at least one person did listen to what you said and went to that appointment.
Stay strong! <3
i am so glad you posted today. this morning i was thinking i wonder how annika is doing. i hope she's ok, whatever that means, but really how can i expect you to be? aghhhhh! anyway, i don't know if you've seen this blog post em did in honor of you. if so, i'm showing you again. here's the link.
ReplyDeletehttp://the-pink-zombie.blogspot.com/2011/11/my-inspiration.html
Your such a wonderful person annika! Be strong <3
ReplyDeletewe are here for you Annika, don´t you ever forget that. And we are all just praying and thinking of you and wishing you the best and hoping that everything is going to be ok. It just has to....!
ReplyDeleteI´m sure it will....you´ll see! best wishes from my part dear Annika...hugs! Geanina.
Kämpa på fina Annika, fast än jag egentligen inte känner dig så tänker jag på dig och skickar mental styrka. Förstår att det måste kännas omöjligt att tänka positivt, men visst klarar du det här!
ReplyDeleteYou don't have to be positive, you don't have to be determined. All you really have to do is want to stay alive (which can be difficult enough in itself, I know). A bit of anger doesn't hurt either. But no studies (that I know of, at least) show that being positive improves your chances of survival, it's just one of those things people tell themselves to feel a little bit in control of their disease. It's perfectly fine to feel whatever you're feeling, please don't feel guilty about it.
ReplyDeleteYou're amazing <3
We are here for you. I know that it's hard too think positive but if you don't have anything to do, watch a tvshow called new girl, it will make you glad. Take care, sweetie. My thoughts are too you.
ReplyDelete<3
ReplyDeletecourage!
Tänker på dig mycket, tillsammans med många andra. Det är så orättvist. Du är så stark.
ReplyDeleteAnnika, listen to me.
ReplyDeleteYou can NOT let this drag you down.
Obviously its only human to worry - theres nothing wrong with that at all. You know, i would be worried if you were not worrying. But don't let it get you down.
Live in the hear and now.
Every time your thoughts drift back to the C word, bring your self back to reality. Look at who is around you and remember how much they love you. How much your beautiful cats love you! How much every blogger here loves you and that were behind you all the way.
In times like this, I would propose this song:
http://www.youtube.com/watch?v=aw1nFmNsHp4
It will make you smile no matter what mood your in :)
Very, very much love
Rosa Fay xxxxxxxxxx
It's SO good to hear from you again. I've been checking multiple times a day to see if there were any updates. I certainly wish it was better news, but you're hanging in there. Those forbidden thoughts will probably always be lurking there, but I know you'll find the strength to think of them less frequently. Harry Potter is a good way to get one's mind off things! It's funny, I just finished a post, though I haven't published it yet, and I talked about Harry Potter in it. It's pretty freakin' amazing. I'm here for you, Annika. We all are. I know I've said this a few times, but I'll say it again, and you know this won't be the last time I say it either: You're a beautiful woman. :)
ReplyDeletexoxo
Emily
Det kommer gå bra! Du är så ung och har oddsen på din sida!
ReplyDeleteMånga, många kramar!
ReplyDeleteVad skönt att höra från dig igen! Tänker på dig himla mycket ska du veta. Och är ledsen. För att det är så himla orättvist. Men jag blir också sådär fint ledsen för att du har så många som stöttar dig och ber för dig. Det är väldigt fint, du betyder mycket för många Annika. Kramar
ReplyDeleteFråga om det är någonting! Minsta lilla grej. Strunta i hövligheter och spotta fram vad som helst. Jag delar mer än gärna med mig och att kunna svara och kanske lugna ger mig så bombastiskt mycket energi att du aldrig någonsin, om du vill fråga någon något, får lov att tveka! Och ingenting är pinsamt. Ingenting! Du anar inte vad veterinärer har för diskussionsämnen vid matbordet.
ReplyDeleteKICK BUTT! Du klarar allt! Tror på dig, stenhårt.
I was happy to hear from you and to see that even in these times you carefully prepare your breakfasts! :)
ReplyDeletesending out a virtual hug. watch it: right now! I hope it reached you :)
jag tror att livet ger oss utmaningar, inte alls alltid rättvisa, men ändock. tänk om livet nu utmanar dig att faktiskt börja tänka positivt igen? det verkar kanske långsökt, men när, om inte nu, behövs de där positiva tankarna extra mycket? på det sättet brukar jag försöka tänka vid motgångar, olycka och orättvisor, så mycket jag bara orkar.
ReplyDeleteoch som du märker har du massor och massor av fina personer som ställer upp och peppar dig när du inte orkar tänka glada tankar själv, för det gör man ju såklart inte jämt och ständigt.
tusen kramar!
Dear Annika, I really admire your work past few months, and I have to say that you've really inspired me - so please, keep doing so! ;)
ReplyDeleteAlso, I admire your strength and determination to share such intimate thoughts, feelings and everything that's happening to you.
Stay strong and keep doing things that make you happy! And be a fighter. Bite if it's necessary! ;)
Sandra
I trust you, i trust you can beat it. And do you know when do you always seem positive, determined and confident? In all your photos, in every word you write here since you start this blog. In every sentence when you share your feelings and thoughts, and when you try to keep your devils away.
ReplyDeleteAll my love and support from Spain
I was overjoyed to see a post from you today! I know it's incredibly hard to push those nagging, ever-present dark thoughts from your mind, but I have faith that you can. Live your life as best you see it now - love all with as much love as you can muster, enjoy every moment of every day, every sunrise, sunset, every precious moment that Baryshnik gets stuck in a tree. :)
ReplyDeleteSending You Love from me, my kitty and puppy. It`s not much, but it`s all we can do. You are Amazing.
ReplyDelete>'.'<
We all wish to live happily ever after like the stories we read. We worry so much about how our stories would go and end but I guess there really are no happy endings in real life. Only happy memories. The memories we make today will be ours forever! We all have the choice to make either happy or sad memories. So let's start making happy ones today Annika! Let's stop worrying about flow and endings. Let's just make great memories! Let's live and do what we want and what makes us happy! Life doesn't need happy endings because nothing ever ends. :)I know you'll make it through and you will start to live (and we'll read) new chapters in your life. The first shall be called "The Girl Who Lived" <3
ReplyDeleteBe strong annika <3
ReplyDeletei haven't commented here before, but i just want to say THANKYOU for sharing your experience here. i am at high risk for cervical cancer, and i'm 26 years old. i would never be brave enough to share such personal things on my blog. even though i have been testing negative for cancer, i have to keep watching, and it's absolutely terrifying. times like this make me want to share my story, so that other girls know that cancer isn't necessarily decades away. of course, i don't know exactly what your situation is, but i just wanted to say thank you. the "blogosphere" needs more strong, brave women like you. i know you'll beat this.
ReplyDeleteAnnika i don't know you personally, but i send you lots of positive energy and love! you'll get past all this. your a strong person if you believe it, i believe you'll fight and get past this!
ReplyDeleteAlison
It's hard to be positive when you're just not sure what comes next, but don't let those negative thoughts get the best of you-they are fears, and it is ok to be afraid, but don't let those fears weaken your determination and drive to fight this. Thinking about the worst will make you crazy. While you're waiting, focus on the things in life that bring you joy and relieve stress, pamper yourself as much as you can. And if you feel too scared or helpless or overwhelmed, draw strength and support from your family and friends. You're not alone in this fight, and you can beat this!
ReplyDeleteAll the best and most sincere thoughts and wishes of peace and well being to you!
Alltså - jag har läst dig så länge, kommer inte ihåg när jag började, men det var bland vindar i Norrköping tror jag...? Och jag känner att jag så gärna varit din vän, för på ngt sätt har ju du varit min! Du har påverkat så många människor fina Annika. På bara positiva sätt. Jag önskar att det räckte för att du skulle vara en aning positiv - vetskapen om att du hjälper, du värmer och du räddar - människor du inte känner! Hur många kan säga det? Vackra människa.
ReplyDeleteAnnika,
ReplyDeleteDet är verkligen en hemsk nyhet. Jag, som många andra kan mycket väl förstå hur jobbigt det måste vara att kämpa när tankar som "varför ska jag kämpa för att leva när vi alla ändå en gång ska dö?". Det är nog en frågeställning som kommer att dyka upp flera gånger under din process mot att bli frisk.
Det finns så många som tror på dig, ser upp till dig och trots att vi inte känner dig, är med dig i varje steg.
Jag tror att det handlar mycket om att bestämma sig för att leva. Tro på att du kommer bli frisk.
Vi är inte redo att förlora dig till denna hemska sjukdom.
Kurage Annika!
Vi behöver dig.
Thank you for your post! I hope everything will be ok with you. Positive thoughts are really important, they have so much power in them and they def will help you, dear :)
ReplyDeleteYou're better than these forbidden thoughts, so much better. It's hard to stay positive, but it'll be even harder if you don't.
ReplyDeleteJust remember you're never, ever alone. EVER. I have so much love for you Annika. I'm just sending it from all the way down in Australia <3
Kämpa på, vi försöker alla stötta dig i den mån vi kan, även om det inte går att hitta ord i såna här situationer. Det är så väldigt orättvist. Men du är stark, du kommer att klara det! <3
ReplyDeleteMånga kramar!
I've been thinking about you. I think it's important that you stay positive, but I also believe people need to question and cry and think all those forbidden thoughts. Just so they're able to re-gain strenght. Love.
ReplyDeleteAlthough I've never been a frequent commenter, I've always loved reading each & every one of your posts. I've been through so many of the same things (eating disorders, bullying, depression) & I've always found your posts so well written & inspiring. You've helped me to see the bright side of things when I couldn't see them on my own - and for that I'm eternally grateful!
ReplyDeleteI'm so sorry to hear of what you're going through right now; but I know from your writing how strong a person you are & that with support & positivity you'll get through this & be that much stronger. Keep on reading your Harry Potter, do the things that you love. There's another book called 'God Never Blinks' that always helps me see past the bad times, & I'd definitely recommend it to you! I know you love a good book as much as I do :)
Thinking of you with lots of love & positivity <3
I understand. I completely understand how hard it can be to keep those thoughts away. I myself am constantly finding myself ruled by them. Those Forbidden Thoughts. They are the worst kind. Just keep in mind that there are so many people in the world who have beaten this disease. Who have gotten rid of it for good. Stay strong, even if it is hard. And hug your cats. A lot. Cats have a way of knowing when something is wrong and I believe they're quite magical, so let them heal you.
ReplyDeleteVet inte riktigt vad jag ska skriva. Vill bara att du ska veta att jag tänker på dig och önskar av hela mitt hjärta att du bli frisk.
ReplyDeletekram
Så kul att höra från dig igen. Jag bara vet att du kommer klara detta! Det kommer bli tufft men du kommer gå stärkt ur detta. Vet att det är svårt att inte låta rädslan ta över. Ta hand om dig och gosa med dina fina katter, det är läkande för kropp och själ.
ReplyDeleteDear Annika,
ReplyDeleteThose bad thoughts are hard to handle, I know I used to have them myself. Try to just do things that you love, be with people that makes you laugh and so on. The thing is that we never know whats going to happen in our life, I might not be here tomorrow even if I am healty today. Try to focus on now and believe that everything will be okey, thats my advice to you. I send all my love and strenght and support to you everyday. Remember to focus on NOW. ox
Bilderna ser synnerligen mysiga ut, älskar dina katter och hur snygga du och din pojkvän är.
ReplyDeleteJag har tänkt massor på dig, jag och en kompis satt till och med och pratade om hur vi hoppades du skulle bli frisk fort här om dagen. Skickar alla peppande tankar jag har till dig! Tack för att du uppdaterar oss!
Vad fint att du skrev igen! Jag har gått in på din blogg flera gånger per dag, och jag har tänkt på dig så mycket. Att du delar med dig är så otroligt fint, och jag hoppas få läsa din blogg i många många år till!
ReplyDeleteÅh, Annika. I was on holiday when I read your last post. I sat in a beach resort reception, on an ancient computer with internet lines from 1995, the sun coming in through the window, warming my arms. And then I was so cold. I've been reading your blogs for years, and having lost my father to cancer not long ago I've felt so much for you when you have decribed dealing with your best friend's death. And now you have to deal with this. I can't believe it. I'll be rooting for you every step of the way. You will make it. You will.
ReplyDeletesweet photo
ReplyDeletevi tänker positivt åt dig när du börjar tvivla. man får hjälpas åt.
ReplyDeleteDu är så modig och stark som skriver om det som drabbat dig. Du verkar också vara en synnerligen stark och positiv tjej, så med de egenskaperna tar du dig igenom detta! Jag känner inte dig men jag vill likväl giva dig en stor kram.
ReplyDeleteDin blogg är fantastiskt fin och välskriven by the way!
We must try not to sink beneath our anguish, Harry, but battle on <3
ReplyDeleteDu får aldrig aldrig aldrig aldrig ge upp! Hur svårt det än må låta så är det vad som krävs. Hoppet är vad du måste försöka behålla. Du är fantastisk och vi kommer att följa och stödja dig i varje steg du tar igenom detta. För du kommer att ta dig igenom detta. Jag vet det.
ReplyDeleteThank you for this post, I was so worried about you! Stay positive, and all of your readers will send you their postitive thoughts from all the corners of the world!
ReplyDeleteChin up tiger. Glad to hear you are reading Harry Potter - consider this time to take a break from the world and do the things you love most. You can't deal with anything until the tests are done, so in the meantime read your favourite books and watch the films you always meant to and cook your favourite meals. You can deal with whatever comes next when it comes xx
ReplyDeletetusen miljoner kramar, annika. vi tror på dig hela vägen.
ReplyDeleteDet kommmer att gå bra Annika! Du måste vara jättestark och tänka POSITIVT, vi är alla här för dig. Jag vet av erfarenhet att positivt tänkande kan ge resultat när det gäller cancer, så ge inte upp!
ReplyDeletestay strong Annika, I know it wont be easy but there are so many people here for you, love you. I hope somehow that fact would help you stay strong. Dont ever give up, we love you :)
ReplyDeleteTänka positiv - visst men det botar inte cancer. Man är ingen dålig människa om man inte orkar vara så jävla glad jämt. Det har gått kult i denna positivism och den medför att det numera är en plikt att vara glad - annars är det ens eget fel att man är sjuk. Detta är naturligtvis skitsnack. Man mår som man mår och man tar emot den hjälp man kan få. Vissa bryter ihop andra gråter inte alls. Själv grät jag 10 sek under hela mitt behandlingsår. Var det bra? Nej det tror jag inte men jag tog mig igenom det jag skulle. Om jag kunnat sörja mer hade jag kanske kunnat levat mer efter behandlingen. Det finns inga rätt och fel och det viktigaste är att lära sig att be om hjälp. Att låter dem som älskar oss få hjälpa till med det de kan. Att inte alltid vara så duktig men att jobba på och se den jobbiga behandlingen som en väg mot hälsa. Tänker på dig - kramar från Charina i Väsby.
ReplyDeleteDu kan klara det! Det är inte lätt, men du kan klara det ändå!
ReplyDeleteKom igen! Kram!
Förstår att det måste vara hemskt svårt att tänka positivt just nu, när du inte ens vet vad som ska hända den närmaste tiden. Jag känner dig inte och har aldrig träffat dig, men jag blev väldigt berörd och tänker och ber för att du ska bli helt frisk och få må riktigt bra snart igen. Allt kommer att lösa sig, det känner jag. Det här är en transportsträcka som du måste ta dig igenom innan du kan börja ett nytt härligt kapitel i ditt liv. Kramar!
ReplyDeleteSå fina bilder och som vanligt så skriver du helt fantastiskt om vad som händer. Tänkte mkt på dig efter att du berättade och gick och gjorde ett PAP-test dagen efter. Ta hand om dig!
ReplyDeleteHjärta!
ReplyDeleteTonight i`m making panncakes for dinner and thinking of u.
ReplyDeleteYou're in my thoughts :)
ReplyDeleteYou are going to make it, you are going to!
ReplyDeleteannika, fina du. du kommer klara det här, jag vet det bara. tillsammans klarar vi det här!
ReplyDeleteWhen I was diagnosed with leukemia (wrongly), the best thing that kept me positive was laughter. I watched The Office from beginning to end and any other comedies I could get my hands on. Laughter makes everything seem ok. My prayers are with you.
ReplyDeleteAnnika, jag tänker på dig. Vet inte vad mer jag ska skriva för att uttrycka vad jag känner. Men jag önskar så att jag kunde göra någonting för att göra dig frisk på en gång! Ingen förtjänar någonting sånt här. Min erfarenhet av cancer säger att det enda som hjälper är att tänka positivt (men vi är naturligtvis alla olika). Jag kan tänka positivt åt dig, jag tänker att: Det här kommer att ordna sig, DU BLIR FRISK! Kram till dig
ReplyDeleteYou are able to think positive. Now more than ever.
ReplyDeleteBe strong, believe in yourself. Look in the mirror and see who you are: a wonderful person!
You have to be strong for you and also for your family, your boyfriend and your friends.
You are positive, you are strong, you do belive in yourself and you will WIN this fight. Stronger than ever.
You are incredible.
ReplyDeleteThe pictures are so peaceful, they emanate so much light, life, positiveness, I think. They show you are not on the forbidden side. :) And the best is: THEY are reality cause everything on them can be touched, can interact and your thoughts are just abstract and they can be transformed!
I see you eat a lot of good food. Keep on eating all those raw living foods that will fill you with enzymes and life and health!!! <Mummy modus off.. :D
I send you lots of loooooooove! :*
Emilia
So happy that you keep posting. You are lovely. Much love!!!xxxxx
ReplyDeleteman vet inte hur stark man kan vara förrän man kommer i en situation då man måste.
ReplyDeletetänker på dig mycket och önskar dig allt gott.
kram.
<3
ReplyDeleteAnnika, jag har tänkt så himla mycket på dig de senaste dagarna. Ville bara passa på att önska dig all styrka i världen att ta dig igenom det här! Kram
ReplyDeleteyou are a little hero!super annika go!!!:)))ciao bella
ReplyDeleteHope you don't have to wait much longer to find out more and that the prognosis will be optimistic. It surely can't be easy waiting for something like that. I'm thinking of you every day.
ReplyDeleteÅh jag följde din blogg för jättelänge sedan (nån annan blogg, nån annanstans, men du skrev den iaf)och så nu hittade jag precis tillbaka till dig av en slump och så ser jag att du är sjuk. Jag skickar dig all styrka jag kan uppbåda. Kämpa! Kram
ReplyDelete♥ What would Harry Potter do?
ReplyDeleteAnnika, jag tänker på dig V A R J E dag, hela tiden. Du och dina ord har hjälpt mig SÅ många gånger. Nu är det min tur att få hjälpa dig <3 Jag finns här i tanken hela tiden. Kom ihåg det.
ReplyDeleteVi kommer alltid finnas där för dig. Du har gett oss så mycket och nu är det våran tur att ge tillbaka, i form av vårat stöd.
ReplyDeleteDet är så tungt när livet trampar på en och slåss med en.
ReplyDeleteOch det är ännu jobbigare när man måste stå upp, rak och stark med en positiv inställning. Helst vill man bara inte. Inte alls överhuvudtaget någonting, bara ge upp och vara ledsen under ett täcke.
Det kan kännas så obeskrivligt tungt, tro mig, jag vet!
Men även den allra minsta lilla lågan i hjärtat är värd så otroligt mycket.
Man får vara knäckt, och absolut super ledsen, bara den lilla lågan alltid finns där. Tusen kramar, detta kommer gå bra.
Every word you write is precious and I appreciate every post so, so much! We all believe in you Annika & we love you so much<3
ReplyDeleteThe S-word
ReplyDeleteI torsdags läste jag vad du har drabbats av, försökte föreställa mig hur det skulle vara att få sin framtid så oviss. Sen hände det ofattbara. Sedan i söndags ligger jag som en grönsak på intensivvårdsavdelningen. Jag fick en stroke i hjärnan visade det sig. Det är många tankar som virvlar i ens huvud, jag 27 år och är som du alldeles för ung för något som detta. Jag försöker vara stark och tänka att jag kommer att klara detta och det önskar jag att du också kommer att göra. För om man tänker positivt så kommer man vidare. Tänk att kunna simma i havet igen eller att känna skogens doft. Frisk och levande igen.
Styrkekramar till dig Annika, vi fixar det här!
Vi tror på dig!! Det kommer att bli bra!/Karin
ReplyDeleteOh, I'm so happy that you've written this post, I've been entering your blog several times a day to check if there's something new, because I was so worried about you. I'm so hopeful that everything will be ok. And remember, don't give up, NEVER, EVER. There are a few hundreds of people behind you! <3
ReplyDeleteThinking of you and keeping my fingers and toes crossed that your journey ahead will be of the better kind. Hoping you will get well and having many many days to enjoy life!
ReplyDeleteDear Annika,
ReplyDeleteI know what you mean and at the same time I completely don't.
I know what is is to try to keep forbidden thoughts, as you call it out of your head but they were never about myself.
You've had already 78 comments in less than 12 hours of people who love you and care about yo
u though most of them have never met you. And that probably doesn't help physically (lack of a better word), but I hope it helps you to stay strong.
Much love,
Meia
♥
ReplyDeleteNothing I can say will never be good enough to avoid you to suffer... But maybe a joke can make you smile for a while:
ReplyDeleteWhat does a snowman say to another snowman? It smells like carrot here...
Hahaha... It's quite bad but it's my favourite joke and I wanted to share it with you, as you share all your world with us. You're not alone... You have lots of people sending you all their positive energy. You will be OK soon. That's the only thought allowed. And then you will be stronger and wiser. Keep yourself busy and fight, please, just fight.
LOL
Vicky
lamaletadeolivia.blogspot.com
Kära du.
ReplyDeleteI bland brukar min mamma säga "jag är så svag och känslig hela tiden". Det kanske är så, att det är första intrycket man får av min mamma. När jag har blivit äldre så har jag kommit att ifrågasätta det där. Då säger jag till henne: "Men mamma, hur kan du säga så? Du är ju en av de starkaste människorna jag känner. Att du, trots allt du varit med om, står på dina två ben. Bräcklig? Jag hade inte levt om jag vore du." Min mamma är maskrosbarn och har gått igenom mycket. Att hon tagit sig igenom det, det gör henne till en av de starkaste människor jag känner. Och så tänker jag med dig, Annika. Allt detta du möter, det vet jag kommer göra dig starkare. Jag säger det inte bara för att säga det, utan det är min tro. I dag är det sannerligen inte lätt att komma ihåg en sådan sak, men jag ska påminna dig igen när du har tagit dig igenom det här. När du är frisk igen, Annika.
Värme,
Victoria ("svartvitlila")
I think you have to think in that way: cancer is not the unquestionable death, it's the disease, even the flu can end with death, when you'll get a very high temperature ;). And thinking positive it's the main. I'm thinking of you. You can't leave this world, what all we - readers - gonna do without you ? ;) It's impossible. Stay strong!
ReplyDeleteDear Annika,
ReplyDeleteEvery time the Forbidden Thoughts come, please think about all the people who love you. Your family, your friends and hundreds of people who haven't met you but who still see what a beautiful person you are.
I believe with all my heart that you will beat this illness.
Please stay strong!
Much love!
You have all of us who love you so much! You are in so many people's prayers....you will get out of this just fine :)
ReplyDeleteDon't give up! Try to keep positive and know that so many people from all around the world are thinking of you and love you, and can't wait until you are better. You will make it through, and we are all here to support you through the hard times.
ReplyDeleteNån sa:
ReplyDelete"Du kan aldrig hindra sorgens fågel från att flyga över ditt huvud, men däremot hindra den från att bygga ett bo där"
Så lätt att skriva men desto svårare att efterleva. Livet är inte på något sätt rättvist. Jag ska egentligen inte försöka mig på att ge några råd, vore nonchalant på nåt sätt. Bara skänka en medmänsklig tanke, ett hopp om ett tillfrisknande samt en mental styrkekram // Patrik
Bad thoughts - I've learned - are just like the dementor's, they eat you up and stay alive on your worst memories, etc. You know it all! Don't give in to them, fight back, as hard as you can, use patronuses (I guess yours is a cat) and stay up! Easy to say, but you can do it! Don't give up <3
ReplyDeleteOh, Annika, it's so nice to hear you again! I've been checking out your blog everyday, to see if you posted something! True! And now you did! Oh, sweetie, I know it must be so hard to be strong and not have those thoughts, but stay positive, please. You're allowed to cry, to ask why, to run in circles, but don't give up!
ReplyDeleteI'm wishing you all the best, like I always have. keep your heart warm, dear
love
Nádia
Dear Annika,
ReplyDeleteI'm so terribly sorry to hear this news. My eyes actually bugged out of my head when I read it. By reading your blog I've gotten to know you (to an extent) quite well, and I just feel awful that this is happening to you after everything you've already gone through. All my thoughts and prayers are with you, if that offers any consolation.
Odelia Kaly
I know what you mean by waiting.. after a doctor told my mom to get tested, we were just waiting. It was horrible to act like everything was normal even though everyone knew it wasn't. But what could we do? And always, I felt this horrible pressure, the suffocating feeling. Like a sitting duck. And when the diagnosis came, it was 10 times worse. After years of treatment, my mom is much better. My parents had to travel so far to find proper treatment and pay so much, but now, it has been worth it. The doctors say she will be fine now.
ReplyDeleteSo you see, Annika, not every story has a sad ending.
Love you! <3
Hej Annika! Ramlade in på din blogg via aftonbladet. Du skriver otroligt begåvat. Dina texter inspirerar mig. Ville bara säga att det är förjävligt att du utsats för denna skitsjukdom. Jag känner inte dig men jag känner för dig. Du är fin.
ReplyDeleteLike Lily said to Harry: Be safe, be strong.
ReplyDelete<3
Hi Annika! I'm really glad you are still blogging. Writting (at least for me) is like a therapy. You get things out of your system and (generally) feel better.
ReplyDeleteI hope you get better. I know I said the same thing on the e-mail I sent you, but it is how I feel. Oh, I forgot to thank you for answering me :) I leave the adress of my blog for you to visit it, if you want.
Kisses and big hugs from another Harry Potter fan.
Hi Annika! I am laiany and I live in Brazil.
ReplyDeleteI know I'm an unknown, but I'm more than a love reading your blog. So I read your post this last, made me want to write a review.
I hope you go through this, I'm here cheering you on.
But know that above all things there is someone in heaven who loves you very much and gave His only Son's life for love of you and all of us. He loves you very much my dear and know that even in difficulties, He is there to hear you and help you. He just hopes that you open your heart and tell Him everything that is feeling. There is no love so great and not a best friend to be able to tell. Do you know who? His name is Jesus Christ, our God. May He bless you!
I leave this song for you: http://www.youtube.com/watch?v=8FXLo3aCkuQ
I hope you hear ... xoxox
I'm so sad ,you know . You are one of the most stylish bloggers I've ever seen .You have a unique taste towards modern fahion .I like your cat ,too . Do not worry ,you will be OK ,and what we need to do is to enjoy our life just as before .Your bright smile lights my heart every time . May you happy every day .
ReplyDeletehttp://romwe-romwe.blogspot.com
Dear Annika,
ReplyDeleteI'm sending you a lot of love and positive thougts. My eyes filled with tears when I read your last post and it happened again reading this one. It sounds really weird but I really have come to care about you simply by reading your blog. You're such a nice, honest beautiful person.
I can't imagine how hard this waiting must be, just know their are a lot of people caring for you, from all parts of the world.
lots of love from Holland
When doing CPR and heart compressions they say that you should sing "Staying alive" to yourself to keep the right speed. I find singing that or "just keep swimming" like Dory in Finding Nemo does helps me through some really hard times. I enforces the positive without me even trying that hard. Been thinking and praying for you. <3
ReplyDeleteJag tänker på dig och försöker förstå varför det drabbar dig som är så fin. Hoppas att du orkar ta dig igenom det! KRAM!
ReplyDeleteHello Annika.
ReplyDeleteI, myself, have been going to breast cancer for more then 3 times. It have been the 5 worst years of my life. But after losing my hair, after losing my self image, I became stronger. I knew that I had to survive this. For my mum, my dad, my brother, my boyfriend and friends. They love me, they need me. I could not just die on them. So I fought, I took chemo for 4 years and after 5 years I finally beat cancer. I am now 29 and starting a little family of my own :)
I wanted to share this with you, just so you now, that there's Always hope.
I wish you all the best, I know no words can make it more bearable for you.
M
Annika, ha förtröstan. Be lite kanske. Det brukar kännas skönt. Tänk vilken tur att vi lever i ett land med så fantastisk sjukvård. Kram till dig. God bless
ReplyDeleteDear Annika,
ReplyDeleteI've followed your blog for quite a while now and I've loved it because you're a beautiful, great and extraordinary person with a lot of talent.
It is hard to find the right words. I'm so sorry to read what is happening in your life and I think that most of us can hardly imagine what you must be going through. I hope very very much that you will be fine soon, that you have the strength to go through your illness. My thoughts are with you, I hope you're bad thoughts will vanish soon! May God be with you. And thank you for this post. Lots of love
Thank you for inspiring me to write. And on the behalf of all the other ardent readers of accordingtoannika, I/we appreciate the thought of you blogging to thank us. <3
ReplyDeleteYou can fight this! Be strong for yourself and for everybody else :)
Du kommer att kicka den jäkla cancerns ass. Du är starkare än den! No doubt.
ReplyDeleteI cant believe that this is happening.
ReplyDeleteYou're the very first blogger that I have followed when I started my blog: sugar spice and everything nice. From your blog, I met really nice people, made friends with people all around the world, learned some new things, read some cool stories, and was inspired.I always talk about you with my sister, how awesome your backyard is, how you write, your cats, almost everything. Though we never really know each other, sometimes, it feels like i've known you for years.
I admire you very much. You inspired not only me but everyone who reads your awesome blog!
You are amazing Annika, I believe in you.
We'll always be here for you. I will always be here. <3
Jag tänker på dig varje dag, du klarar detta!
ReplyDeleteYou can beat this! Det kan du verkligen <3
ReplyDeleteYou are so much stronger than both your depression and your cancer. And as long as you keep on living you are not giving in to the forbidden thoughts. E.g. the fact that you're writing about this here shows that you're not giving in, right.
ReplyDeleteI personally have no experience of cancer, but I can speak of my depression and my own forbidden thoughts or 'panel of judges' as I call them. Whenever they make their voices heard you know that you can't believe them as they i) make no real sense, and ii) actually know nothing about the real you because they're just manifests with wonky judgements!
And remember that you don't have to be more positive or negative than before. Remain you. You DO possess so much strenth, positivity and determination already, please believe in it. Becuase once you realise that its embodied within you then you can really start applying it...
Love and prayers X /emma
Why would you not be confident? You are going to beat this. I know you will.
ReplyDeleteI actually found your blog just recently and it's amazing. You might not know it yourself, and you might not feel like it, but I know you're strong, I can tell from the way you write, what you write. Strong enough to beat that cancer.
Nothing is impossible you know. My uncle had cancer. I think this was about ten years ago, or something like that, and I was too young to really remember it. I just wanted to share parts of his story with you, because you might find it just a little bit strenghtening. I hope I get this right, because it's more what I've been told afterwards than what I remember myself. He was told he was gonna die. Simple as that. The doctors said he had only three months or so to live. There was just nothing that could save him. And that could have been it. But he never stopped fighting and now, ten years later, he's been free from cancer for years. It wasn't an easy struggle. According to the doctors, he was gonna die, the cancer was gonna beat him. But he beat the cancer, more than once. You know, they still don't know how he managed to survive. He just suddenly got better. The doctors couldn't explain it, because it was an impossible thing that had happened. Me? I'm pretty convinced it was his determination, strenght. Even though he was told he was gonna die, he never gave up. He never gave up, and he beat cancer. It's a true miracle.
If he can do it, so can you. I believe in you. There's no doubt in my mind that you can do this. And for you to get well as soon as possible, you have to do the same thing. Believe in yourself, be positive, strong, confident. I know for sure it's a lot easier saying that than being the one who has to do it. But that's the way to beat cancer, sometimes when not even doctors know how to. Stay strong, you can do this.
Jag tänker på dig Annika, jag tror på dig! Varma kramar/Judy
ReplyDelete<3
ReplyDeleteKära Annika,
ReplyDeletejag fortsätter hålla tummarna för dig och hoppas du finner den styrka du behöver för att orka kämpa mot sjukdomen och de mörka tankarna.
Kram Anna
Positiva tankar, Annika, är jätteviktiga. Men förträng för den saks skull inte känslor som vill ut.
ReplyDeleteLyssna på hur kroppen vill uttrycka sig för att hantera situationen.
Om du känner dig arg, så var arg.
Gråt och skrik och kasta en porslinstallrik i golvet om det hjälper.
Men någonting du absolut inte får tillåta dig själv att göra, är att ge upp.
Annika. Du kommer att klara det här. Du kommer att ta dig ur det här på samma sätt som du tagit dig ur så mycket annan skit. För du är stark. Stark nog att våga dela med dig av dina innersta tvivel och farhågor och bekymmer i en värld där alla så samvetslöst attackerar varandras svagheter. Stark nog att inspirera så många sorgsna och vilsna människor med dina värmande ord. Stark jävla nog att ta dig igenom det här.
Du kommer att vinna.
Basta.
I'm sure you're gonna make it! Positive vibes and thoughts for you! Much love,
ReplyDeletePépa
Hej! Har följt dig lite sporadiskt, men väljer ändå att skriva ett par rader. För bara några veckor sedan fick jag veta att min mor hade en tumör som inte var en snäll en. Nu väntar vi, på alla tester, på läkarna, på ett bra besked. Jag tror och hoppas att det kommer gå bra, men jag förstår verkligen det hemska i att vänta. Jag tänker på dig och hoppas, hoppas, hoppas att allt går så bra det kan gå. Stort lycka till.
ReplyDeleteYou are amazing Annika!! and I say it again STRONG and inspriring!! Thansks for updating and sharing your feelings with us... Im sending you all my love and positive vibes!! muuua
ReplyDeleteHarry Potter och jag har gått igenom mycket ihop! Shivers, Linger och Forever av maggie stiefwater och jag har också gått igenom mycket ihop... jag och jane eyre vann lotto ihop men det är en annan saga. Böcker är bra. Det är glass och dåliga amerikanska serier också.
ReplyDeleteTa hand om dig, håller tummarna för dig!
kramar
So glad to hear form you, Annika. The waiting and not-knowing-part must be hard, but stay strong and positive. I believe in you and I'll think about you, I know you can do this xx
ReplyDeletehåller tummarna så hårt det bara går för dig och skickar all positiv energi jag bara kan hitta. harry potter och choklad och te och kattmys är bästa medicinerna och glöm nu bara inte att du är fantastisk annika. har följt din blogg i fyra år men är så hemskt hemskt fruktansvärt usel på att kommentera, gör det aldrig, men nu kunde jag bara inte låta bli.
ReplyDeleteta hand om dig. du kommer att klara det här.
kramar
http://open.spotify.com/track/4IR0HJuztKopHyB6x97Xpa
ReplyDeleteJag hittar inte orden, så jag skickar en låt istället. Vi är där, vi går med dig. Och du klarar att ta dig igenom det här. Det tror jag verkligen.
Skickar en stor styrkekram.
ReplyDeleteAnnika,
ReplyDeleteI'm glad you're feeling well enough to write. I hope you know that I'm praying for you. That says a lot, as I'm not really religious--but if anything helps I'll give it a try!
Eat well, and read Harry Potter! Harry helped me through some tough times, and I'm sure he'll help you too.
<3 Sarah
Jag skickar massa positiv energi till dig Annika. Kämpa på, du kommer klara detta!
ReplyDeleteHi Anika, you look beautiful! I just read your posts and I want you to know that my prays are with you. I really enjoy your blog, not because of your looks or your beauty but because I love the honest way you write your posts. Stright from the beggining that was what caught my eye. All the best to you.
ReplyDeleteEgentligen vet jag inte vad jag ska säga. Mer en att du verkar vara en så himla bra person och att jag inte fattar varför världen ska vara så orättvis mot dig. Men jag tror på dig, jag hejar på dig, jag tänker på dig och jag tror att om du bara fortsätter att läsa Harry Potter och vara modig så tror jag att allt kommer att bli bra till slut. <3
ReplyDeleteOm du bara visste hur många av de människor du ser på stan som har kämpat mot cancer och klarat sig, bra. De finns överallt, du vet.
ReplyDeleteFörresten, ett lästips om du känner ett behov av det: http://www.ikroppenmin.blogspot.com/
ReplyDeleteAnnars, om du inte vill eller orkar, glöm det.
Dear Annika,
ReplyDeleteI've been following you for a while now and I started to kind of love you! You're such a sweet, open, special person! Of course I actually do not know you but I'm sure I'm right about that! I was kind of shocked when I read your previous post, but I am convinced that you will get through this! You are such a strong person, you can do this! And it won't be easy, but it will be okay! Please know that I, and a whole lot of other readers of your blog, are thinking of you and supporting you in our minds!
Stay strong!
Hej Annika,
ReplyDeleteJag är ledsen att du insjuknat i något allvarligt. Hoppas du tillfrisknar snart.
Skickar dig massor med kramar och en liten hundpuss från min lilla mops Nuppu.
Kanske vi kunde följa varandra?
/U
pug-a-licious
Många många finns med dig. Ta en dag och en stund i taget. Fyll på med bra personer och bra saker. Gå inte händelser i förväg, oftast är fantasierna tusen resor värre än verkligheten. Var lyhörd för hur du mår och tillåt dig att må precis just så. Det kommer inte alltid kännas lika kaosigt och skrämmande som just nu.
ReplyDeleteaw my dear, my darling Annika! I just cant tell you how I felt! I got absolutely depressed, I felt a lack of words, even though I don't know you. And you know what, that was the most weird part! I feel like I know you so well, I really waited and waited for a new post of yours to know what's going on! Annika, you are a perfect woman, you will stay strong and pass through it. Many people have a normal life after this, I promise! I am so glad that you are... trying! I mean, it's only normal that you worry, but please keep spending those nice moments with your boyfriend and family, keep reading Harry Potter and keep hoping, everything will go just fine!
ReplyDeleteYou are special, Annika! You know that!
I,m glad you wrote this post, that,s already a good thing. Thanks for sharing your thoughts and these adorable pictures with us.
ReplyDeleteYou have to believe you will go through it all,just believe in it. You are so amazing! I wish I could give you a big hug :)
kom ihåg att aldrig sluta tjata på läkarna, ge aldrig upp! du kommer att klara dig flicka lilla.
ReplyDeletemånga kramar
I just recently discovered your blog, and I have been enthralled with your beautiful photos and writing. Although we have never met, you seem like such a beautiful person, inside and out. My best thoughts and prayers are with you to overcome this cancer.
ReplyDeletei just needed to tell you i honestly believe that everything is going to be okay. i think that every person who fights with dark thoughts at any point of their lives, if they just think about it, they are already winners and so are you, not only now, generally thinking that after all you've already been through you are here proves something! we people can't change so easily but i think that somehow you're going to get stronger and stronger every day. it is unbelievably hard to WAIT for something, let alone something this important. but as a wise friend told me, in this life, whatever happens, it is all about NOW. it is all about what you CHOOSE to do and feel RIGHT NOW. please keep this in mind. you can do this, plus there are so many people who think of you daily, saying a prayer, sending you all those loving vibes! you are here, right now, and you can do this!
ReplyDeleteJag såg din blog genom pinterest, och jag har läst lite som du skrivit i olika tidningar - om huset och hur ni snackade hus med ett annat par.. Men så känner jag E W, och du blir som "en kompis kompis", och inte bara någon "som bloggar". Och då kan jag inte bara läsa det här och sen gå vidare i mitt liv och låtsas som ingenting.. Man - även du - orkar mer än man tror. Även om man inte orkar tänka glada och positiva tankar hela tiden. Eller ens på en hel dag. Och det är okej. Läkarna är fantastiska, och de ger inte upp, så det ska inte du heller göra.
ReplyDeleteHej Annika! Jag är jätteledsen att du har insjuknat i något så svårt! Det känns så onödigt! Varför just du? Usch, det finns många frågor!
ReplyDeleteMen jag har en favorit låt just nu och när jag lyssnar på den önskar jag att det var så lätt för dig!
Men ge inte upp!
Här är låten : http://www.youtube.com/watch?v=WbN0nX61rIs&ob=av2e
Shake it out.
Hello Annika, I just found you through Roz and I'm so grateful to be one of your new followers. You are a brave woman and I'm sure your readers would appreciate more of your beautiful photo collages over the coming months. You are in my thoughts and I send you strength to get you through each day. Desiree xo
ReplyDeleteI was so devastated when I read about your situation. You are so beautiful and shiny, so inspiring and so real. All I want to say is keep fighting... I believe in your success, you'll get trough this...keep fighting.
ReplyDeleteI wish you luck and strenght.
Ani from Bulgaria
HARRY POTTERS!!!!! <3<3
ReplyDeleteI know cause ive been there you are now... I have also had the same disease cervix cancer and its scary when you think about it.. Im only 26 and im know free from it , but the sadness lingers on and My heart aches because and i cant have children anymore .. Im just learning about how beautiful and how cruel life can be... So unfair...
ReplyDeleteStay strong :) We're all here for you. <3
ReplyDeleteI am in quite the same situation... let's stay strong, even if it is not easy at all.
ReplyDeleteAnd I love your blog. Especially the new one, in English. You are a very talented writer. And photographer. And everything.
Hugs from Northern Sweden.
wish you better soon .come on !!
ReplyDeleteHär har du Fia som har gått igenom det du gör just nu:
ReplyDeletehttp://missfiabloggar.blogspot.com/
Ett har gått sedan hon började med behandlingen.
I have been keeping you in my prayers, Annika. Not a day goes by without me saying a little prayer for you. Please stay strong. I know you can get through this trial in your life. God has plans for you. Just have faith and never, never lose hope. We love you! :-)
ReplyDeleteBeautiful Annika, this is the prove that there are thousands of people in this twisted world that truly believe In your strainght, I can't imagine your fear , or the overwhelming feeling of not knowing what will happen next, but believe me when I say there's not even a single person out here that believes you won't be able to handle this because you can, you've proved us with your words before , and no matter what will happen next I'm shure you'll get through this because you're strong , you're brave, and you're special.... Way to special for making strangers feel worried enough to take some time of their life to show you support , to let you know you we alll stand behind you, don't give up, we all believe in you, but must of all we all care, you're not alone in this, please stay strong , my prayers are with you. Xoxo
ReplyDeletethinking of you. good luck xxx
ReplyDeletewhat if everything is coming to an end? and what if there's still a lot of time for you to live? this just reminded me about a story of an old man who keep growing up trees though he was over 80 ; young people were laughing about him telling him he will be dead when the trees would be tall. He just answered that then, the tree will benefit the ones that would come after he would pass away. From the young men, two died soon after, the old man is still living and he's having some good time under the shadow of his grown-up tree..
ReplyDeleteThere's always a good reason to fight ; I hope you will come to find the thousand ones in your life soon..
I know I've already commented on this post, but just wanted to say that I'm still sending you love and pray for you. How are you getting on? Still taking every day as it comes, one step and one moment at the time I hope. You have given me so much hope over the last few years and have quite literally been my life savior, I wish I had the powers to return your angelic work. /emma
ReplyDeleteDu är en eldblomma!
ReplyDeleteI've been praying for you, and I'm sending good vibes your way when I read your blog. I love that you are reading Harry Potter, it always absorbs my mind and allows me some mental freedom to keep from thinking about stressful things.
ReplyDeletexo keep thinking positive!
So sad to hear this, you´re such a bright person!! Whenever you feel down..we´ll be here thinking possitive for you too! We´re gonna fight ths together, you´re not alone!!!!
ReplyDeleteKeep strong!
xx
Cecily
Dear Annika,
ReplyDeletehaving read your previous post, I immediately thought that I wanted to write something, which I don't usually do. However I was completely dumbstruck, because what can one write? So I have been thinking about it since, and still have not come up with anything. And therefore decided, that writing something, is better than writing nothing.
So please, "simply" keep fighting those forbidden thought, and I hope our comments can at least help you a little bit in that direction!
F
Annika. Always remember: Our minds are our most powerful tools! Never forget that and keep strong. So many many readers are with you and think of you.
ReplyDeleteI miss you sweet Annika ! I miss your posts, your cats, your beautiful motivational writing. Stay strong and everything will get better soon.I know.Because you deserve it!
ReplyDeleteAllt stöd, styrka och kärlek till dig.
ReplyDeleteAnnika, jag bara vet att du kommer bli bra, för denna världen behöver dig så himla himla mycket! Du är så klok och varm och vacker och omtänksam. Dina texter och inlägg har många många gånger givit stöd och tröst. Just nu väntas det på de dröjande svaret från biopsierna som tagits och det känns som om ens värld rasar ihop varje gång man kommer hem till en tom hallmatta. Och varje gång som telefonen ringer kommer hjärtklappningen om ifall att det skulle vara dom.
ReplyDeleteMen så försöker jag tänka att det nästan inte spelar någon roll vad det står i brevet, man måste bli bra! Måste måste måste, för man får inte tappa greppet om livet när det knappt ens hunnit börja. Jag tänker mycket på dig Annika! Styrkekramar M
Hej Annika,
ReplyDeleteJag har inte speciellt mycket att skriva förutom att jag älskar din blogg, jag tycker du verkar vara en riktigt fin person och jag tänker på dig och hoppas du klarar av detta så bra man kan klara av en sådan här sak.
Kärlek, A
Hi Annika! I have followed you a bit on Chictopia bc your pictures are always so gorgeous and inspiring, but then I randomly saw a post about you and came to your blog today. I am so sorry to find out what you are dealing with, but I truly believe that the mind has all the power in the world. I will try to send positive thoughts your way. Replace the forbidden thoughts with ones of your favorite things in life, all your loves, everything that makes you laugh, and all the beauty and life found in nature. Eat only healthy raw foods, nothing processed. and I'm sure you already do, but cuddle extra with your amazingly fluffy cats! They are soooo beautiful!! Maybe I'll send you some pics of my fluffy kitty too. I'm sure you'll appreciate him as much as I do : )
ReplyDeleteAll my positive thoughts and wishes go out to you. Stay strong and fight
Victoria
Ta hand om dig fina du, ta hjälp från din familj och dina vänner. Ibland är livet obegripligt tungt och då gäller det att man vågar låta sig tas om hand av sina nära. storastorastora kramar med superkraft från alla dina bloggläsare.
ReplyDeleteOur imaginations seem to be pre-programmed to explore the worst (and the best) outcomes through thoughts and projections and what ifs. We learn through stories and through fairy tales to encounter and contemplate the dark as well as the light. Sometimes allowing ourselves to briefly think the scary thoughts makes those thoughts less powerful; less of a monster in the cupboard.
ReplyDeleteNot knowing about what to expect or what might happen next is a very, hard space to be in. It sounds as though you are doing your utmost to fill that space with the things that keep you rooted: walking and reading and keeping up with the practicalities of each day. All of those things are positive. Every time you clean your teeth or make breakfast, it's another couple of ticks in the column marked 'positive'. I really, really hope you are getting closer by now (a week on from when this post was put up) to knowing what is going to happen next. And whatever those next steps are, you already know how much support and love your readers have in store for you. Sending you love and hugs. xx
Sverige har en av de bästa behandlingarna för livmoderhalscancer i världen. Du är i goda händer. Håller tummarna för dig. Och för mig. Jag har samma elände. Kram
ReplyDeleteI know that is so easy to me say to you: ´Be strong` but, please... is you, and not us... i hope you be ok, and can retorne post here as soon! because ur are the best girls´blog I have ever known! you are great, beautiful, smart, and so fun!
ReplyDeletePls, don´t give up! Love your blog! And I´ll pray for you! kisseeeees
SFernandes(Brazil)
Det berör mig så mkt, det du skriver. Jag känner för dig, och jag önskar dig allt gott. Fortsätt försöka vara positiv, det kommer hjälpa dig i kampen mot cancern, jag lovar!
ReplyDeleteAnna-Karin
Du blir nog inte starkare, du inser att du redan HAR en inre styrka du kanske inte trodde själv.I sådana här situationer är det helt normalt att pendla upp och ner, något annat vore konstigt. Men! Du kommer att hamna på botten med alla mörka tankar då och då men innerst inne vet du att du måste upp igen, ta dig samman och kravla dig upp mentalt. Och det kommer du att göra, det finns inget annat alternativ. Inget annat alternativ än att fortsätta kämpa. För mig är det en stor inre styrka, att känna sig ledsen över det som drabbat en, utan att förtränga, men att komma tillbaka och kämpa ännu mer sen. För att man måste.
ReplyDeleteRemember; God only gives trial to his strongest ones
ReplyDelete<3<3<3<3<3<3<3<3<3
Du klarar det! Och om du inte vet om den här sidan, den hjälper mig alltid, så gå in här och finn stöd! http://twitter.com/#!/itsthingsinlife
Jag vill bara berätta om min älskade lillasyster som drabbats av exakt samma typ av cancer som du. Hon blev sjuk för drygt 1,5 år sedan och är inte friskförklarad än men har inga cancerceller kvar alls nu efter 3 operationer och bortopererad livmoder. Läkarna säger att hon kommer överleva. Håller alla tummar för dig! Klart du kommer bli bra.
ReplyDeleteNice blog!!!!
ReplyDeletex Romi
http://blaastyle.blogspot.com
Du klarar det här Annika, du är stark och du har bra människor runt dig. Alla böner, kärlek och hopp till dig. KRAM.
ReplyDeleteFör ungefär två veckor sedan läste jag att du drabbats av cancer. Sedan dess har jag besökt din blogg varje dag.
ReplyDeleteTill saken hör att jag själv drabbats av cellförändringar och genomgått en operation som satt djupa spår i mig. Som tur var hann det aldrig utvecklas till cancer men själva tanken på att ha något i sin kropp som skulle kunna utvecklas till det är riktigt skrämmande.
Jag känner så väl igen mig i dina texter, det här med att vänta. Det gör så ont inuti en och det är svårt att koppla av. Jag valde att resa bort, orkade inte vara hemma i lägenheten och vänta på posten. På det där vita kuvertet som jag trodde skulle innehålla min dödsdom. Det var hemskt men jag klarade det och det kommer du också att göra!
Jag kan inte låta bli att känna med dig för jag kämpar fortfarande med tankarna kring mina cellförändringar och den hemska operationen och varje gång jag ska göra ett nytt cellprov får jag ångest och gråter floder.
Jag vill skicka några styrkekramar till dig! Du är inte ensam!
Jag tänker på dig fastän jag inte känner dig det minsta. Se nu till att bli frisk. Kämpa med allt vad du har!
Hälsningar Maddluren
<3
ReplyDeleteOMG! Lovely pics <33
ReplyDeleteSo adorable!!!
xoxo*
Iv
http://www.ivaniadiamond.com/
Klart du ska klara det här Annika! Gör yoga och håll händerna på livmodern och föreställ dig att du läcker bort det. Det blir som en ritual, människor är ju andliga och har alltid haft ritualer för sig. Varje gång du gör det så kanske det stärker dig mer och mer att du ska klara detta. För någonstans i någon del av sinnet så kommer du kanske tro att det hjälper, fast kanske du medvetet viftar bort tanken på att DET skulle hjälpa. När man har ont någonstans så lägger man ofta automatiskt handen där man har ont, och man tröstar ofta andra genom att lägga en hand på axeln. Vem vet? Det kanske funkar. Det finns nog ingen vetenskaplig undersökning som tyder på att det inte gör det. Det kommer kanske ge dig mer styrka. Din kropp är ju inte din fiende. En sak till! ät mindre gluten och mjölk. Människan är inte gjord för det. Det ställer ju till det i både kroppen och hjärnan hos en del. Så det kanske hjälper till att läka kroppen. För mycket socker är ju heller inte bra. Förresten, ett tips till. Gå med en penna i munnen på tvären. Då tror kroppen att du ler och skickar ut "bra hormoner". Hoppas mina flummiga tips hjälper. Nu ska du klara det här. Det vet du. Du klarar detta.
ReplyDeleteFörresten, det jag skrev om mjölk och vete. Jag menar inte att det ger canser, har jag ingen aning om, men tror skarpt att det sänker imunfösvaret på olika sätt, försvårar upptaget av näring eftersom gluten klibbar i tarmarna och mjölk e slembildande i kroppen. Men inte meningen att babbla om det eg, så du inte stressades av det. Bara ge hälsotips. KRAM/ Malin
ReplyDeleteStay strong Annika. You do have a lot of supports and I'm sure a lot of people are and will be praying for you including me. Sending you my love and again, stay strong :)
ReplyDeleteJag har precis hittat din blogg, och du skriver så fint och tar så vackra bilder! Svårt att veta vad man ska säga, men finn styrka hos andra som har varit med om samma sak. Prata, prata med någon så fort du känner att det bli för mycket. Gråt ut, våga känna.
ReplyDeletethe cardigan Nina, har också haft livmoderscancer. lyssna på hennes intervju när hon talar om dolly parton:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=4392474
varma hälsningar / K
Dear Annika,
ReplyDeleteYou are in my prayers, and I want to send you good vibrations and positive energy so you can be strong and fight this!
Much love,
Irina
wonderful photos, seriously.
ReplyDeletelove the photo set
ReplyDeletefollow me if you like me:)
inveiglefair.blogspot.com